Titta

UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Om UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Föreläsningar av 2017 års Nobelpristagare. Inspelat den 7-8 december 2017.

Till första programmet

UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017 : Jeffrey C Hall, medicinDela
  1. Jag anser att årets Nobelpris
    i fysiologi eller medicin-

  2. -som det märkligt nog heter,
    borde ha fem mottagare.

  3. Det borde vara fem Nobelpristagare-

  4. -och en av dem
    borde vara de små flugorna.

  5. -Börjar jag bara prata?
    -Ja.

  6. Som Willy Loman skulle säga:
    Visst är det märkvärdigt?

  7. Det anspelar på det faktum
    att jag är mycket tacksam och hedrad-

  8. -över allt som händer den här veckan
    och utöver den-

  9. -och huruvida hela konkarongen-

  10. -får det att svindla vid tanken på det.

  11. Det får mig att "ståhjulande" komma in
    på några ytterligare uttalanden-

  12. -som handlar om tacksamhet-

  13. -på vissa allmänt kryptohistoriska sätt-

  14. -mot ett antal föregångare-

  15. -som åtminstone lite löst visade sig ha
    en koppling till forskningen i fråga.

  16. Och ytterligare några tacksamhetsord-

  17. -till några särskilda biologer
    och genetiker.

  18. Som exempel kan nämnas att jag,
    inte så lång tid efter mitt försök-

  19. -att inleda min forskning på mitt kära
    Brandeis University, i nordöstra USA...

  20. ...trevligt nog överraskades med
    en inbjudan till att hålla ett föredrag-

  21. -på en nationell bananflugekonferens.

  22. Den som satte i gång det var min andra
    mentor i slutet av 1950-talet.

  23. Den aktningsvärde genetikern
    Larry Sandler. Må han vila i frid.

  24. Många år senare
    blev jag inbjuden att tala-

  25. -på bananflugekonferensen
    i slutet av 1970-talet.

  26. Då hade konferensen blivit större-

  27. -åtminstone när det gällde
    antal deltagare.

  28. Jag undrade varför jag fick denna
    inbjudan, men visste egentligen svaret.

  29. En annan av mina mentorer, och en
    nära kollega till Sandler, Dan Lindsley-

  30. -organiserade konferensen
    och gjorde mig en tjänst.

  31. Jag hade precis påbörjat-

  32. -mitt försök
    till en forskningsverksamhet-

  33. -och studerade då,
    som ni tidigare hörde lite kort om-

  34. -bananflugans parningsbeteende.

  35. Jag studerade det genetiskt-

  36. -och fick därför fördjupa mig
    i de neurologiska substraten-

  37. -för detta beteende hos bananflugan.

  38. Jag försökte alltså fylla en halvtimme-

  39. -med lite av varje om våra första
    studier av parningsbeteendet.

  40. Jag hade inte så mycket att säga, så
    en stor del av föredraget handlade om-

  41. -en ökänd mutation hos bananflugor
    avseende parningsbeteendet.

  42. Man hade pratat om den i många år
    inom flugvärlden.

  43. Men ingen studerade den,
    kanske av en god anledning.

  44. Men det ledde till att några
    underground-filmer skapades-

  45. -som visade en grupp
    av denna genetiska variant-

  46. -i ett vilt parningsliknande samspel-

  47. -alltså mellan flugorna
    i denna snuskiga film.

  48. En person i publiken på bananfluge-
    konferensen sa lite fyndigt:

  49. "Det är som att vara nyfiken gul
    och kluven."

  50. Det är ett skämt. Inte särskilt roligt-

  51. -men det hänvisar till en
    av mina favoritfilmer som gjorts här.

  52. Eller var det "Jag är nyfiken - blå"?

  53. Den avslutande delen
    av kommentaren-

  54. -de engelska orden yellow
    och forked, är en uppenbar referens-

  55. -till en särskild genetisk variant
    hos bananflugor, av kromosomtyp.

  56. Många genetiska varianter
    som går tillbaka mer än hundra år-

  57. -har inte avsett
    förändringar på gennivå-

  58. -utan på kromosomnivå.
    Det var alltså avvikelser.

  59. De hade kännetecken
    som innefattade yellow och forked.

  60. De två filmerna
    betydde mycket mer för mig-

  61. -än diverse Bergman-verk.

  62. Han hade en huvudperson
    som spelade schack med döden.

  63. Det förstod jag mig inte på.

  64. Men killen från publiken
    som yttrade detta smaklösa skämt-

  65. -var en person som många
    i den här salen borde känna till-

  66. -däribland de som sitter med
    i Nobelkommittén.

  67. Den som sa det
    var ofta en väldigt snuskig man-

  68. -nämligen Edward Lewis, som fick
    det här priset i mitten av 1990-talet-

  69. -för sitt arbete som till stor del
    omfattade bananflugegenetik.

  70. Ed Lewis var en student-

  71. -hos en av giganterna inom genetiken,
    Alfred Sturtevant.

  72. Sturtevant var akademisk ättling
    till Thomas Hunt Morgan-

  73. -den förste bananflugeforskaren
    som fick det här priset på 1930-talet.

  74. Morgan alstrade
    en rad akademiska ättlingar.

  75. I synnerhet en känd trio,
    som kan kallas "Morgans F1"-

  76. -och där Sturtevant ingick.

  77. En annan medlem i trion-

  78. -var på den tiden ännu en nybörjare
    inom bananflugegenetiken:

  79. Hermann Muller.

  80. Baserat på en upptäckt Muller gjorde-

  81. -på University of Texas
    i mellersta delen av södra USA...

  82. Det ligger i en oas
    av intellektuell verksamhet i delstaten.

  83. Där genomförde även Mike Young,
    som ni också ska få lyssna på i dag-

  84. -arbetet med sin doktorsavhandling.

  85. Muller arbetade då med nåt
    som ansågs mycket iögonfallande-

  86. -och som ledde till att han fick
    det här priset på 1940-talet.

  87. För att Muller skulle kunna lyckas
    med sin prisbelönta studie-

  88. -var det helt väsentligt
    att han utformade och tog fram-

  89. -en viss typ av kromosomvariant
    hos bananflugor.

  90. Den var avgörande
    för studiens genomförande.

  91. Det är en kategori
    av kromosomvariationer-

  92. -som blev ett av de viktiga hemliga
    vapnen inom bananflugeforskningen-

  93. -under många efterföljande årtionden.

  94. Många bananflugeforskare
    hade inte kunnat göra nånting-

  95. -utan den här typen
    av kromosombaserad variant.

  96. Nu tillbaka till en annan kromosom-
    variant som jag redan har nämnt-

  97. -där kännetecknen yellow
    och forked ingår...

  98. Det var Muller som tog fram
    den klassiska kromosomvarianten-

  99. -på 1940-talet.
    Fast han fick inte Nobelpriset för det-

  100. -utan för andra inslag
    i hans genetiskt baserade forskning.

  101. Men dessa kromosomvarianter-

  102. -som ofta medvetet utformades
    och skapades-

  103. -med sedvanligt cytogenetiskt
    hokuspokus-

  104. -lämpade sig mycket bra för att ställa
    och ge svar på några genetiska frågor.

  105. Det jag kallar för "genetisk genetik",
    om ärftliga faktorer.

  106. Men varianterna bibehölls
    och överlevde under flera generationer.

  107. Både bananflugornas
    och människornas.

  108. Flera av dem visade sig senare vara
    enormt användbara av andra orsaker.

  109. Nu ska vi...gå tillbaka till Ed Lewis.

  110. Och det han sa
    på bananflugekonferensen-

  111. -när jag pladdrade på
    om parningsbeteende.

  112. Nu måste jag nämna
    den tredje medlemmen i Morgans trio.

  113. Alltså hans "F1".
    Och det var Calvin Blackman Bridges-

  114. -som bidrog enormt
    till genetikens historia.

  115. Däribland att fastställa stora delar
    av bananflugans cytogenetik-

  116. -där man observerar
    och analyserar kromosomer.

  117. Däribland kromosomerna hos de
    tidigare nämnda genetiska varianterna.

  118. Min förste mentor,
    när jag tog min grundexamen...

  119. Jo, det var under trettioåriga kriget.

  120. Min förste mentor hette Philip Ives,
    må han vila i frid.

  121. Han handledde
    ett litet kotteri av studenter-

  122. -som utförde ynkliga projekt
    om bananflugans genetik.

  123. Han var en enastående handledare-

  124. -med en enorm entusiasm
    och förmåga att motivera.

  125. Han lärde oss mycket om
    vad vi skulle göra när vi blev forskare.

  126. Men han ingöt sina skyddslingar-

  127. -med nåt som jag senare insett kan
    beskrivas som bananflugans lockelse.

  128. En grundlig bakgrund
    till forskningen på denna organism-

  129. -som går tillbaka mer än hundra år.

  130. Precis som Ed Lewis hade Ives
    arbetat för Sturtevant som student.

  131. Det var i sydvästra USA, som vissa
    kallar "USA:s dumma blondin".

  132. I närheten av L.A.

  133. Men en av Ives och Lewis
    labbkamrater var Bridges.

  134. När Morgan flyttade från New York City
    till Los Angeles-området-

  135. -i slutet av 1920-talet, tog han med sig
    Sturtevant och Bridges.

  136. Muller, som han muttrade över,
    förvisades till Texas och Ryssland.

  137. Men Ives berättade för mig-

  138. -när jag började få en känsla
    för vad bananflugans genetik-

  139. -potentiellt kan ge frågor
    och svar på...

  140. Då nämnde Ives att Bridges,
    som var hans akademiske "farbror"-

  141. -hade bäst öga för
    att upptäcka nya avvikelser-

  142. -alltså variationer på anatomisk nivå.

  143. Han upptäckte dem
    när han och labbkamraterna-

  144. -plöjde igenom kolossala mängder
    bananflugor i mikroskopet-

  145. -i jakt på sällsynta och dittills okända
    anatomiska förändringar.

  146. En förändring, som Bridges upptäckte
    i New York på 1910-talet-

  147. -blev, som alla andra avvikelser,
    upptagen i deras genetiska processer-

  148. -där man undrade om den anatomiska
    förändringen hade genetisk grund-

  149. -och om den kunde specificeras
    på så sätt.

  150. Många av varianterna
    hade detta kännetecken.

  151. Utifrån konventionell genetik
    tog man fram mycket information-

  152. -om hur denna insekts genom såg ut,
    när det gällde genetiska varianter.

  153. Däribland variationer på gennivå,
    jämte de på kromosomnivå.

  154. Men denna särskilda genetiska variant
    som är ganska subtil-

  155. -och som Bridges upptäckte 1916-

  156. -verkade eventuellt
    även vara biologiskt intressant.

  157. Till skillnad från att bara vara
    ett utomgenetiskt verktyg-

  158. -i uppsättningen av genetisk variation.

  159. Jämfört med en del av de varianter
    som exempelvis hade ändrat ögonfärg.

  160. Snark! Det är kanske inte
    så biologiskt intressant.

  161. Så Lewis arbetade under Sturtevant
    med Bridges som labbkamrat.

  162. En annan labbkamrat var Ives
    som ju hade berättat för mig-

  163. -att Bridges hade ett bra öga
    för att upptäcka nya varianter.

  164. Lewis påbörjade sin karriär
    efter sin doktorandforskning-

  165. -med att studera rena genetiska
    fenomen hos bananflugor.

  166. Men lite senare
    förflyttade sig Lewis i sidled-

  167. -precis som en anka
    kan röra sig lateralt à l'orange-

  168. -till det jag internt
    brukar kalla för "biogenetik".

  169. Han gick vidare med Bridges variant.

  170. Den som Bridges och labbkamraterna
    ansåg vara potentiellt intressant-

  171. -på biologisk nivå, inte bara genetiskt.

  172. Under flera årtionden arbetade Lewis-

  173. -med de faktorer
    som Bridges variant pekade på-

  174. -och flera andra
    närliggande genetiska varianter-

  175. -som var genetiskt
    och biologiskt besläktade.

  176. Då påbörjades Lewis karriär
    med att studera djurets utveckling-

  177. -ur en genetisk synvinkel.

  178. När jag hade turen
    att lära känna Ed väl-

  179. -och insåg att han var
    en utvecklingsgenetiker par excellence-

  180. -och dessutom en häftig liten kille
    och väldigt näpen...

  181. Lewis var på Caltech
    och arbetade hårt och obemärkt på.

  182. Även inom sin egen institution blev han
    i stort sett förbisedd eller ringaktad.

  183. Han var lite av en eremit
    och hade väl en kollega i labbet.

  184. Men de som kände till Ed-

  185. -sa att han inte publicerade nåt...

  186. Det var alltså på 70-talet, och han
    hade inte publicerat nåt sen 50-talet.

  187. De sa att det berodde på att han kräver
    absolut grundlighet och perfektion-

  188. -innan han skriver om det.

  189. Ed hörde förstås talas om det,
    och sa till mig:

  190. "Jeff, det där är skitsnack."

  191. "Jag publicerar inget
    för att jag inte har hittat nåt."

  192. Så var det.

  193. Men några år senare kom Ed ut-

  194. -med den publicering i slutet av
    70-talet som gav honom Nobelpriset.

  195. Den byggde i grunden
    på den genetiska variation-

  196. -som Bridges hade upptäckt
    på 1910-talet.

  197. Denna och andra närliggande
    variationer, även kromosomavvikelser-

  198. -verkar säga väldigt mycket om-

  199. -hur vissa gener hjälper till
    att bygga upp organismen-

  200. -i dess tidigaste utvecklingsskede.

  201. Detta paper fick stora evolutionskonse-
    kvenser före den molekylära eran.

  202. De relevanta genetiska faktorerna-

  203. -hade ännu inte identifierats
    avseende DNA.

  204. Det är ett exempel på
    hur man kan hanka sig fram-

  205. -och inse
    att man inte kommer nån vart.

  206. Men man hoppas på att man gör
    pyttesmå framsteg under lång tid-

  207. -och så plötsligt kan nånting komma
    av det, som det gjorde i Eds forskning.

  208. Delvis tack vare att han hade resurser
    från Morgan och Sturtevant-

  209. -samt extra hjälp av Muller
    och förstås Bridges.

  210. Hela det här projektet
    som Ed hade kört fast i-

  211. -när jag lärde känna honom,
    gav ett bättre resultat än han avsåg-

  212. -eller åtminstone förväntade sig.

  213. Men i inledningen nämndes också-

  214. -att ännu en bit av
    den totala biogenetiska verksamheten-

  215. -i princip antagligen
    kan omfatta bananflugornas beteende-

  216. -till skillnad från dess utveckling,
    med början i det befruktade ägget.

  217. Framförallt avseende
    postnatalt beteende-

  218. -då man har ett fullt utvecklat djur.

  219. Beteende-biogenetiken-

  220. -som Seymour Benzer
    huvudsakligen banade väg för...

  221. Han hade då flyttat till Caltech
    och utnyttjade Ed Lewis genetiska-

  222. -och kromosombaserade
    genetiska expertis.

  223. I stället för att tänka att han
    skulle stöta på nån beteendevariant-

  224. -försökte Benzer systematiskt ta fram
    beteendevarianter från grunden-

  225. -och leta efter dem systematiskt.

  226. Han gjorde det
    på det enda sätt som var möjligt-

  227. -nämligen genom att använda-

  228. -de tidigare nämnda kromosom-
    varianterna yellow och forked.

  229. Det var avgörande
    för att denna mutation skulle fungera.

  230. Flera av dessa första
    beteendemutationer-

  231. -kom att peka mot
    klart definierbara gener-

  232. -med intressanta produkter-

  233. -som fungerar tack vare
    djurets postnatala aktiviteter-

  234. -alltså beteende, fysiologi, neurokemi.

  235. Men att härma Benzers metod...
    Ett år senare, i slutet av 60-talet-

  236. -sa en av Benzers studenter, Ronald J.
    Konopka, att han skulle göra om det.

  237. Och ta samma genetiska taktik och
    återigen använda yellow och forked.

  238. En användbar tillämpning-

  239. -vilket man insåg
    långt efter det att Muller tog fram den.

  240. Han skulle leta efter nya varianter
    men de skulle vara av en särskild typ:

  241. Dygnsrytmvarianter
    som skulle visa på avvikelser-

  242. -i de biologiska dygnsrytmerna
    hos bananflugor.

  243. Det Konopka följaktligen gjorde-

  244. -var att kickstarta, kanske oavsiktligt-

  245. -en mycket liten verksamhet.

  246. Alltså det som nu har blivit forskning
    på industrinivå inom kronogenetik-

  247. -och molekylärgenetisk kronobiologi,
    däribland neurobiologi.

  248. Konopka var av en ovanlig sort
    och mycket anpassningsbar.

  249. Det han gjorde både
    avseende kronobiologi och genetik-

  250. -var tack vare
    att han hade haft Lewis som mentor.

  251. Men han var inte helt ensam-

  252. -även om kronogenetik var
    ett pyttelitet område inom biogenetiken.

  253. För strax efter det att Konopka
    hade påbörjat det hela-

  254. -gjorde några svampgenetiker
    nåt liknande.

  255. De letade efter rytmvarianter
    hos en svampart-

  256. -som många här borde känna till.

  257. För arbetet
    med svamparten Neurospora-

  258. -ledde till ett av de större Nobelprisen
    på området-

  259. -då George Beadle
    och Edward Tatum insåg-

  260. -att nyckeln till Neurosporans genetik
    finns i ascus.

  261. De studerade inte enbart genetiska
    fenomen, utan använde Neurospora-

  262. -för att besvara fler frågor
    än vad en gen är.

  263. Det räcker inte att veta vad en gen är.

  264. Vad gör genen? Vad kommer ur den?

  265. Beadle och Tatum bidrog stort-

  266. -till det som senare
    kom att kallas genaktivitet-

  267. -och som därefter ofta uttrycktes
    som en aforism:

  268. DNA ger RNA som ger protein.

  269. Man kunde utföra utmärkt genetik
    med svamparten Neurospora.

  270. Det blev även
    ett kronogenetiskt system.

  271. Efter det att Konopka hade påbörjat
    jobbet på bananflugesidan.

  272. Neurosporans kronogenetik-

  273. -utgörs enligt min ofelbara åsikt
    av ascus.

  274. Men jag var i alla fall
    väldigt glad över-

  275. -att bli bekant med Neurospora-folket
    som studerade rytmer.

  276. På de tidiga konferenserna om rytmer-

  277. -kom det nonsens utan dess like
    från dem som stod i talarstolen.

  278. Man trodde knappt sina öron.

  279. Jag satt bredvid
    Neurospora-kronogenetikerna-

  280. -Jay Dunlap och Jennifer Loros.
    Vi satt där och himlade med ögonen-

  281. -åt det som en viss talare sa. Jay eller
    Jennifer lutade sig mot mig och sa:

  282. "Glöm det där,
    det är äkta krono-rappakalja."

  283. Men då och då sa de:
    "Det där är värt att lägga på minnet!"

  284. "Vi kan avhandla det i baren sen."

  285. Så rytmforskningen...

  286. När man har fått
    de olika fenomenen klara för sig-

  287. -samt normerna, jargongen, o.s.v.,
    så är rytmer intressanta, menar jag.

  288. Mycket forskning hamnar
    under rubriken "genomtråkig".

  289. Den genomförs ofta
    av professor Torrboll.

  290. Rytmer är delvis intressanta eftersom
    de är tillgängliga för forskare.

  291. Det är helt enkelt coolt att biologiska
    celler och vävnader kan hysa klockor.

  292. Biologiska klockor,
    inte elektromekaniska.

  293. Vad kan de vara för nåt?

  294. När jag, Michael Rosbash
    och Mike Young började med det-

  295. -visste vi inte vad en klocka kunde
    bestå av eller hur den kunde fungera.

  296. Men vi föreställde oss-

  297. -att om vi antog ett genetiskt och
    senare ett molekylärgenetiskt synsätt-

  298. -så skulle vi kanske kunna bidra
    till förståelsen av-

  299. -hur rytmer uppstår och styrs och
    hur de tickar på dygnet runt alla dagar.

  300. Har jag redan gått över tiden,
    förresten?

  301. Jag kanske är rubbad, fast jag
    har ingen hjärna kvar som kan bli det.

  302. Men hur som helst leder det här in på
    ännu ett påstående-

  303. -som är övermodigt och bisarrt.

  304. Jag anser att årets Nobelpris
    i fysiologi eller medicin-

  305. -som det märkligt nog heter,
    borde ha fem mottagare.

  306. Det borde vara fem Nobelpristagare-

  307. -och en av dem
    borde vara de små flugorna.

  308. Det är förstås inte möjligt.

  309. Fem pristagare
    skulle dessutom nonchalera reglerna-

  310. -eller "trotsa reglerna",
    som amerikaner skulle säga.

  311. Eftersom de flesta är obildade.

  312. Den fjärde pristagaren
    borde vara flugorna.

  313. De har bidragit till att skapa en väldig
    mängd biologisk och genetisk kunskap-

  314. -under mer än hundra år.

  315. Och den femte pristagaren
    borde vara fenomenet rytmiciteten.

  316. Rytmer är intressanta,
    enligt min mening.

  317. Ni har redan hört
    varför de bör anses som intressanta-

  318. -och kommer att få höra mycket mer
    om det i meningsfulla ord och bilder-

  319. -från professorerna Rosbash
    och Young.

  320. Men rytmer är intressanta,
    och som ni kommer att få höra om-

  321. -så förekommer de
    hos alla organismer-

  322. -och överallt inom en organism.

  323. Deras universella egenskaper-

  324. -tycks visa på
    hur viktiga de måste vara.

  325. De kan till och med ha varit några av
    de första sakerna som utvecklades-

  326. -för 6 000 år sedan,
    som amerikaner skulle säga-

  327. -då livet uppstod
    här på den tredje planeten från solen.

  328. Men att studera mutanter
    med avvikande rytm-

  329. -bland bananflugor, Neurospora
    och andra organismer...

  330. Mutationerna
    var intressanta avvikelser-

  331. -men de mutationer som orsakade
    rytmavvikelser hos mutanterna-

  332. -visade även på gener.

  333. Som Michael har sagt,
    både i privata och blandade sällskap...

  334. Judiska och icke-judiska.

  335. ...så var det för den här biogenetiska
    verksamheten, kronogenetiken-

  336. -inbegripet att man aldrig på
    ett meningsfullt sätt kunde förutsäga-

  337. -vad de här generna handlade om,
    vilka produkter de skulle ge.

  338. Om inte generna och dess produkter-

  339. -gick att identifiera empiriskt,
    alltså genom labbarbete.

  340. Så den molekylära delen
    av den kronogenetiska verksamheten-

  341. -behövde dessutom bli
    och kom att bli molekylär.

  342. Det sista jag ska säga, nu när jag
    har hedrat några föregångare-

  343. -däribland mina två mentorer
    och deras medarbetare...

  344. Jag har önskat att jag levde-

  345. -när Bridges, Sturtevant, och även
    Muller, som jag aldrig träffade...

  346. Jag bönföll mina mentorer om att få bli
    presenterad, men de vägrade.

  347. Många av mina föregångare-

  348. -vare sig vi arbetade ihop eller inte,
    har betytt mycket för mig.

  349. Men om jag hoppar fram till 1980-talet
    och vidare bör jag nämna...

  350. Det kan förstås bara
    vara tre pristagare.

  351. Tre eller färre.

  352. Pristagarna är det man på amerikansk
    forskningsanslagsjargong-

  353. -kallar "PI", alltså huvudforskare.

  354. Adjektivet kanske är korrekt,
    även om inte alla PI forskar.

  355. Med mitt eget interna språk vill jag
    även omnämna de labbkamrater-

  356. -som funnits i de labb jag, Michael
    och Mike har varit forskningsledare i-

  357. -som "AI",
    vilket står för riktiga forskare.

  358. Jag måste lyfta lite på hatten
    för några av dem-

  359. -som har röstat med fötterna,
    pungat ut och rest långt-

  360. -för att kunna delta
    under den här veckan med allt ståhej.

  361. Det är människor som jag
    aldrig glömmer och alltid uppskattar.

  362. Såsom "Bambos" Kyriacou-

  363. -Kathy Siwicki, Ralf Stanewsky
    och Joel Lavine.

  364. De har bidragit stort till krono-, gen-
    etik-, molekylär-, neuro-, beteende-...

  365. Och när Michael Rosbash och jag
    slog ihop våra labb-

  366. -var en av de stora behållningarna,
    även om jag är en surkart-

  367. -att jag verkligen tyckte om
    det jag kallade för jobbet.

  368. Jag insåg att även Michael hade
    en massa skickliga forskarassistenter.

  369. Några har åkt hit den här veckan,
    som Paul Hardin och Ravi Allada.

  370. Det blev en dryg fördubbling
    av forskarassistenter att umgås med.

  371. Assistenter i båda labben
    fick arbeta tillsammans-

  372. -och ta del av både yrkesmässiga
    och personliga spörsmål.

  373. Vi blev en stor forskningsgrupp
    från de två labben-

  374. -där alla forskade på olika sätt
    och om mycket intressanta fenomen.

  375. Det blev mycket studerande
    av de små flugorna.

  376. Och senare, och jag kommer alltid
    att uppskatta det hon gjorde...

  377. Hon är nu den prisade professorn
    Leslie Vosshall-

  378. -som var bara barnet
    när vi först träffades-

  379. -och hon arbetade i Mike Youngs labb
    i New York City.

  380. På nån fånig vetenskaplig konferens-

  381. -var det enda minnesvärda
    att Leslie Vosshall helt på egen hand-

  382. -satte i gång processen
    som ledde till att de tre labben...

  383. De tre krono-, genetik-, molekylär-
    labben började kommunicera.

  384. Det gjorde det hela bättre, både på ett
    professionellt och ett personligt plan.

  385. Att få lära känna assistenter i Mikes
    labb, såsom professor Vosshall-

  386. -och Amita Sehgal
    som också har rest hit.

  387. Det fanns många fler
    forskarassistenter i de tre labben-

  388. -som jag inte har nämnt, eftersom de
    mig veterligen inte har åkt hit.

  389. De studenter som man handleder-

  390. -är avgörande för att nåt ska hända.

  391. Och det är på en ren vardagsnivå
    intressant och trevligt-

  392. -att få umgås med dem, även om
    huvudforskaren inte handleder dem.

  393. Michael och jag
    kunde sitta på nåt kontor-

  394. -och våndas över sportresultat
    eller nåt.

  395. Men forskarassistenterna
    på de två labben-

  396. -och senare med det tredje labbet från
    samma region i USA, fast långt bort...

  397. Tre labb slogs ihop
    och kommunicerade och samarbetade.

  398. Det hela blev bättre än vi hade trott-

  399. -åtminstone i början, alltså i slutet
    av 70-talet och början av 80-talet.

  400. Men hur resultatet än skulle bli-

  401. -så var det nästan sinnligt njutbart
    att få hantera de små flugorna-

  402. -och den potential de skapade, både
    genetisk, molekylär och genomisk.

  403. De beter sig på ett mycket komplext
    och sofistikerat sätt.

  404. Mer sofistikerat
    än människor beter sig.

  405. Men det är
    kanske lite för enkelt uttryckt.

  406. Det är nästan som om de
    på ett mystiskt sätt säger:

  407. "Om du arbetar med mig
    på ett seriöst sätt och bryr dig"-

  408. -"så avslöjar jag
    en och annan hemlighet."

  409. "Fortsätt bara arbeta,
    även om ingen bryr sig om ditt arbete."

  410. Som var fallet med den prisade
    Ed Lewis, må han vila i frid.

  411. Han erkände det själv
    och var en väldigt blygsam person.

  412. Han passerade obemärkt
    även på sin egen institution-

  413. -tills han plötsligt kom med forskning
    av ett imponerande heuristiskt värde-

  414. -när det gäller att förstå
    bananflugans utveckling-

  415. -och även utvecklingsfenomen,
    som bekräftats via genetiska faktorer-

  416. -hos alla andra djurarter.

  417. Nu ruskar Michael på nåt åt mig.
    Fast det var ingen oanständig gest.

  418. Men återigen blev det bättre
    än vad vi förväntade oss.

  419. Bananflugornas kronofaktorer-

  420. -alltså mutationerna på gennivå
    och de molekylära klonerna-

  421. -hängde ihop med analoga
    och homologa faktorer-

  422. -som gällde
    även utanför insektsarenan.

  423. Det hade vi nog aldrig kunnat förutse
    i slutet av 70-talet.

  424. Men herregud,
    att få arbeta med de små flugorna-

  425. -och få lära sig
    om bananflugans lockelse...

  426. Det hjälpte egentligen inte, men det
    var intressant och gav motivation.

  427. Så hatten av
    för alla dessa föregångare-

  428. -och alla efterföljare.

  429. Och kom igen, någon dag kan ni väl
    ge priset till ett ryggradslöst djur.

  430. Det vore knasigt men befogat.

  431. Nu är jag färdig här,
    precis som i livet i övrigt.

  432. Men om ni har lyssnat,
    så tackar jag för det.

  433. Översättning: Karin Hellstadius
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Jeffrey C Hall, medicin

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Sedan länge har det varit känt att växter, djur och människor har en inre biologisk klocka. Genom experiment på bananflugor har årets tre amerikanska Nobelpristagare kartlagt de gener som ligger bakom och styr vår dygnsrytm. Jeffrey C. Hall berättar om sina upptäckter. Inspelat i Aula Medica i Solna den 7 december 2017. Arrangör: Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

Ämnen:
Biologi
Ämnesord:
Biologi, Fysiologi, Medicin, Naturvetenskap, Nobelpriset i fysiologi eller medicin, Nobelpristagare
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Nobelföreläsning i litteratur 2017

Hur skulle den skrivna skönlitteraturen ha en chans att mäta sig med filmens och televisionens slagkraft om den inte kunde erbjuda något unikt, något som andra gestaltningar inte kunde ge? Detta frågade sig Kazuo Ishiguro tidigt i sitt författarskap. Hör 2017 års Nobelpristagare i litteratur berätta om hur han inspirerades att skriva romaner som "Återstoden av dagen", "Never Let Me Go" och "Begravd jätte". Sara Danius introducerar. Inspelat på Svenska Akademien i Stockholm den 7 december 2017. Arrangör: Nobelstiftelsen och Svenska Akademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Jeffrey C Hall, medicin

Sedan länge har det varit känt att växter, djur och människor har en inre biologisk klocka. Genom experiment på bananflugor har årets tre amerikanska Nobelpristagare kartlagt de gener som ligger bakom och styr vår dygnsrytm. Jeffrey C. Hall berättar om sina upptäckter. Inspelat i Aula Medica i Solna den 7 december 2017. Arrangör: Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Michael Rosbash, medicin

Michael Rosbash, en av årets tre Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, berättar om sitt forskningsarbete som lett fram till upptäckten av den biologiska klocka som styr sömn, hormonnivåer, kroppstemperatur och ämnesomsättning. Hans forskning har bland annat visat på ett starkt samband mellan väl fungerande dygnsrytm och hälsa. Inspelat i Aula Medica i Solna den 7 december 2017. Arrangör: Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Michael W Young, medicin

2017 års Nobelpristagare i medicin, Michael W. Young, berättar om hur han byggde vidare på sina kollegors upptäckt. Jeffrey Halls och Michael Rosbash upptäckte den gen som ligger bakom dygnsrytmen som allt levande har. De tre forskarna kunde genom försök på bananflugor kartlägga och identifiera generna och mekanismerna som styr det självreglerande urverket i våra celler. Inspelat i Aula Medica i Solna den 7 december 2017. Arrangör: Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Rainer Weiss, fysik

Rainer Weiss berättar om forskningen som lett till Nobelpriset i fysik 2017. Den 14 september 2015 observerades för första gången universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. Inspelat den 8 december 2017 på Stockholms universitet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Barry C Barish, fysik

Barry C. Barish berättar om forskningen som lett till Nobelpriset i fysik 2017. Den 14 september 2015 observerades för första gången universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. Inspelat den 8 december 2017 på Stockholms universitet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Kip S Thorne, fysik

Kip S. Thorne berättar om forskningen som lett till Nobelpriset i fysik 2017. Den 14 september 2015 observerades för första gången universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. Inspelat den 8 december 2017 på Stockholms universitet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Richard Henderson, kemi

Nobelpriset i kemi 2017 tilldelades Jacques Dubochet, Joachim Frank och Richard Henderson för utveckling av kryoelektronmikroskopi för högupplösande strukturbestämning av biomolekyler i lösning. Metoden har tagit biokemin in i en ny era. Här berättar Richard Henderson om sin forskning. Inspelat den 8 december 2017 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Jacques Dubochet, kemi

Nobelpriset i kemi 2017 tilldelades Jacques Dubochet, Joachim Frank och Richard Henderson för utveckling av kryoelektronmikroskopi för högupplösande strukturbestämning av biomolekyler i lösning. Metoden har tagit biokemin in i en ny era. Här berättar Jacques Dubochet om sin forskning. Inspelat den 8 december 2017 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Joachim Frank, kemi

Nobelpriset i kemi 2017 tilldelades Jacques Dubochet, Joachim Frank och Richard Henderson för utveckling av kryoelektronmikroskopi för högupplösande strukturbestämning av biomolekyler i lösning. Metoden har tagit biokemin in i en ny era. Här berättar Joachim Frank om sin forskning. Inspelat den 8 december 2017 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Nanopartiklar och vår hälsa

Susana Cristobal, professor i biomedicin vid Linköpings universitet, undersöker möjligheterna att minimera negativa hälsoeffekter av nanopartiklar. Nanopartiklar finns runtom oss i miljön och är så små att de kan påverka våra celler och tränga in i cellkärnorna. Små förändringar av nanopartiklar kan helt förändra deras egenskaper, vilket gör det svårt att avgöra hur farlig varje nanopartikel är med vanliga toxikologiska metoder. Inspelat den 21 maj 2015 på Linköpings universitet. Arrangör: Linköpings universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Kåt hela livet

Sex mellan äldre ses som något äckligt, säger före detta RFSU-basen Margo Ingvardsson. Numera kämpar hon för äldres rätt till sin sexualitet. Forskningen visar att passionen och driften finns kvar, även när man har blivit gammal och skröplig.

Fråga oss