Det pågår
över tusen olika genterapistudier-

-bland annat på områden som kan
intressera dem som vill gendopa sig.

Det är roligt att vara här
och prata om det Mikael nämnde.

Jag är med i World Anti-Doping
Agencys gendopningspanel.

Vi håller oss uppdaterade kring
utvecklingen vad gäller gendopning.

Vi stöder också forskning
för att upptäcka gendopning.

Det har vi gjort i drygt tio år.

Jag jobbar även med
att öka allmänhetens fysiska aktivitet-

-som ordförande
i Yrkesföreningar för fysisk aktivitet.

Vi har publicerat en vårdhandbok-

-med belägg för hur 32 olika åkommor
kan påverkas av träning.

Det är en praktiskt inriktad handbok-

-som vårdpersonal kan använda
för ordinationer och patientstöd.

Den här frågan
har diskuteras länge nu.

Ur World Anti-Doping Agencys
perspektiv-

-började det med en konferens
vid Cold Spring Harbor-institutet 2003.

Den ledde till att man inkluderade
gendopning på Wada-listan.

Dopningslistan.

Gendopning kan definieras
som en överföring av gener-

-till en individ-

-som har för avsikt att förbättra
sin prestation eller kapacitet.

Jag återkommer till hur det går till,
men gener förs in i vävnad-

-med de mekanismer och metoder
som används inom genterapi.

Genterapi är inte vanligt-

-men har de senaste 5-10 åren visat
sig användbart vid vissa diagnoser.

Vissa immunbristsjukdomar,
ögonsjukdomar o.s.v.

Att det kan fungera är bevisat,
även om man inte börjat-

-så att säga, behandla
vanliga, kroniska sjukdomar.

Det används dock, och det pågår
över tusen olika genterapistudier-

-bland annat på områden som kan
intressera dem som vill gendopa sig.

Framför allt studier om
muskelförtvining vid dystrofisjukdomar-

-eller hur man förbättrar blodvärdet-

-vid åkommor som njursjukdomar
och cancer.

Det finns fler områden,
som jag kommer in på.

På Wada-listan
definieras gendopning tämligen brett.

"Följande är förbjudet:"

"Överföring av nukleinsyrepolymerer
eller -analoger."

"Användning av normala
eller genmodifierade celler."

Det här är ett tillägg till generna.

Det handlar om gen- och celldopning.

I princip används, som jag antydde...
Ursäkta.

Normalt använder man vektorer.

De här virusvektorerna
har under evolutionens gång-

-lärt sig att ta sig in i celler.

Man använder sådana för att
ta sig in i celler vid genterapi.

Man har också vad vi kan kalla
den intressanta genen-

-som man vill överföra till patienten
så att funktionen återställs.

Den här sekvensen illustrerar
det jag ska säga om upptäckt sen.

Som man kanske förstår
kan de överförda generna ha effekt-

-genom att kopieras till mRNA:t
och sen proteinerna i vävnaden-

-eller genom att utsöndras i blodet från
vävnaden och ha en systemisk effekt.

Båda möjligheterna finns.

En effekt av det här
är att genterapifältet-

-som hajpades under 80- och 90-talen
för att sen nästan dö ut-

-efter ett dödsfall
vid en studie i slutet av 90-talet-

-nu på sätt och vis återuppstått.

Genterapin får i dag in stora pengar.

Finansiärerna tror
att det här kan leda till något.

Antalet försök ökar tämligen påtagligt-

-men det används inte
vid någon vanlig sjukdom.

Ett intresseområde
kan förstås vara muskler.

Man kan möjligtvis uppnå
ökad muskeltillväxt-

-eller förbättra sin aeroba kapacitet-

-med fler mitokondrier,
ökad nybildning av blodkärl-

-och genom
ett flertal olika transportsystem-

-som ökar prestationsförmågan lokalt
i muskeln.

Man kan också
vilja påverka benmärgen-

-genom att öka blodcellsbildningen.

Man kan också vilja påverka levern
och metabolismen där.

Det kan öka tillgången
till glukos och annat.

Man kan också vilja påverka hjärnan
- till exempel smärttåligheten.

Det här är bara några exempel.

Bland de gener som har listats
som de första som behöver tas tag i-

-har vi erytropoetin
och vaskulär endotelcellstillväxtfaktor-

-som ökar bildandet av kapillärer.

Fler kärl bildas i vävnad,
t.ex. i hjärtat eller skelettmusklerna.

Många fler gener nämns här.

Vi vet inte om någon
har försökt gendopa sig än.

Det finns inget bekräftat fall.

Genterapistudier kan dock leda till
otillåten användning av de teknikerna-

-och kunskap som kan användas
i de sammanhang där man så önskar.

Det kan ha hänt,
men det finns inga bevis.

Det har påståtts i nyhetsartiklar-

-men vetenskapligt eller rättsligt
har inget bekräftats.

Det finns förstås risker
med genterapi och genöverföring-

-som måste beaktas.

Problem har visat sig kunna uppstå,
åtminstone på djur.

Risken för cancer ökar
när man ökar uttrycket-

-eller närvaron
av vissa tillväxtfaktorer.

Man kan drabbas av infektioner.

Även om det inte tillhör det normala
med vektorerna-

-så kan de orsaka problem.

Autoimmunitet är vanligare.
Man kan påverka sin egen vävnad-

-genom att man orsakar
en reaktion från immunförsvaret-

-i celler som inte längre ser normala ut
för immunförsvarets T-celler.

Som en följd av t.ex. höjda blodvärden
kan man få problem-

-med hur hjärtat förses med syre
via blodomloppet-

-på grund av ökad blodviskositet.

Vi har sett fall av stroke
på grund av höjda blodvärden-

-genom mekanismer som EPO.

Lokala skador kan förstås uppstå
vid injektionsstället.

Gendopning kan upptäckas
på två huvudsakliga sätt.

Den indirekta metoden
är att titta på DNA-profilering-

-med blod eller möjligen vävnad.

Det är knappast genomförbart att
börja ta vävnad utöver blod och urin.

I flera studier undersöker man dock
om man kan se skillnader i profilen-

-vad gäller transkriptom, mRNA-profil,
proteomik, metabolomik o.s.v.

Det är osäkert om det skulle räcka som
bevis, så direkta metoder är bättre.

Ett annat sätt är att använda
gamla bioassay-metoder-

-för att se hur en cellinje
eller viss vävnad i ett provrör-

-reagerar på urin eller blod från någon.

Sen kan man indirekt försöka se
vad som har gjorts.

Det kommer tillbaka nu - vårt
ursprungliga sätt att förstå biologi på.

De direkta metoderna är förstås bättre,
eftersom de blir bevis.

Man kan antingen se ett läckage
av olika virusvektorer-

-som inte ska eller kan finnas där
på naturlig väg.

De har gjorts i labbet.

Närvaron av sådana
tyder på att någon har gjort något.

Vissa genfragment
kan läcka från vävnad ut i blodet.

DNA läcker hela tiden.
Alla har utläckt DNA i blodet-

-men i små doser
och bara naturligt DNA.

Har man cancer
så ökar läckaget enormt.

Ett sätt att upptäcka cancer på-

-är att hitta höga nivåer
av läckt, avvikande DNA.

Vad gäller gendopning
så kan sådana läckor upptäckas.

Det bygger åtminstone
de metoder som lanseras nu på.

Kroppsegna och onaturliga proteiner
skiljer sig också åt-

-på grund av skapade skillnader
i DNA-sekvensen-

-som sen förändrar proteinsekvensen.

Det kan också uppstå skillnader
vid glykosylering-

-då glukos tillsätts till proteiner
för att ändra deras funktion.

Andra modifikationer blir också
annorlunda på naturlig väg.

EPO, erytropoetin, höjer blodvärdet
och produceras främst i njurarna.

Den miljön kan glykosylera proteinerna
annorlunda-

-jämfört med i muskelvävnad.

Där producerar de samma hormon,
men i en annan miljö.

Det är välbelagt
att sådant påverkas av vävnaden.

Så kan man se skillnad
mellan naturligt och onaturligt.

En mer direkt upptäckt
av specifika genfragment-

-bygger på att i det genförändrade
DNA:t - så kallat T-DNA-

-som tillförs vid genterapi
eller dopning-

-finns bara så kallade exoner.

Intronerna mellan de delar
som används för transkription-

-och sen översättning till protein-

-saknas i artificiella gener.

Om man hittar något
där intronerna saknas i blodet-

-har det framställts
och förts in i kroppen.

Det finns inte i kroppen annars.

Det är grundprincipen.

Det här är en rapport
från OS i Rio de Janeiro-

-som nu lanseras vid olika
Wada-laboratorier världen över-

-för att se om man kan hitta spår
av gendopning.

Celldopning är förstås också möjligt,
i t.ex. stamceller.

Nakna celler kan föras in i vävnad-

-för att öka till exempel muskeltillväxt
eller återuppbyggnad av senor.

Man kan också föra in celler
som har ett hölje.

De utsöndrar tillväxtfaktor,
isolerade från sin omgivning.

Det är också en tänkbar mekanism.

På senare år har genredigering
börjat se lovande ut inom forskningen.

Det kan öka vår biologiska förståelse,
men det är också ett dopningshot.

Men redigerar gener på plats
i cellerna.

Det här har vi redan tagit upp
i Wadas gendopningspanel.

Med det tackar jag för mig.

Översättning: Per Lundgren
www.btistudios.com