Titta

UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Om UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Föreläsningar och samtal från Stockholm Literature 2016. Inspelat den 29-30 oktober 2016 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Till första programmet

UR Samtiden - Stockholm Literature 2016 : Almudena Grandes & Majgull AxelssonDela
  1. Jag tycker att den situation som
    Majgull har beskrivit är intressant-

  2. -för den utgör en skarp kontrast
    till den bild vi har av Sverige:

  3. Där har det alltid varit så bra.

  4. Så.

  5. Okej, Almudena.

  6. Miriam i Majgull Axelssons roman
    "Jag heter inte Miriam"...

  7. Ja, ni skrattar.
    Min dotter heter Miriam.

  8. Hon tiger för sin familj i 70 år–

  9. –om vad hon har varit med om
    i sitt liv och vem hon är.

  10. Hon tiger om de värsta övergreppen
    i Auschwitz och Ravensbrück–

  11. –men också hemma i Sverige
    i det trygga Jönköping.

  12. Hon tiger och försöker glömma.

  13. Vad vill du säga till en sån person
    som Miriam? Jag vet att för dig...

  14. Hela ditt författarskap handlar om
    att vi inte ska glömma.

  15. Ja.

  16. Det är ju så att...

  17. Spaniens mor- och farmödrar
    höll sig också tysta.

  18. Det är det största problemet
    för oss barnbarn.

  19. Far- och morföräldrarna pratade inte.

  20. Mitt skrivande ska vara en motkraft
    till den tystnad och glömska-

  21. -som de nya makthavarna ville uppnå
    när diktatorn hade dött.

  22. Man försökte då övertyga
    det spanska folket om-

  23. -att det var bättre
    att vara tyst och glömma-

  24. -och att man kunde bygga en framtid
    på glömskan. Det var ett misstag.

  25. Många av dagens problem i mitt land
    har sitt ursprung i den tystnaden.

  26. I "Manolitas tre bröllop"–

  27. –så förs ju... Det är en familj
    där man faktiskt berättar.

  28. En familj?

  29. Jaha.

  30. Det är en familj där man berättar...
    Eller man berättar inte.

  31. Det är en familj som upplever
    det tragiska slutet på kriget.

  32. Manolita är en väldigt ung flicka-

  33. -som tillhör den typ av spanjorer-

  34. -som, när de får barnbarn, berättar.

  35. Manolita hade säkert berättat
    om sitt liv för sina barnbarn.

  36. Men jag ser henne inte... I romanen
    får man inte följa henne då.

  37. Hon får barnbarn mot slutet, men
    boken handlar om hennes överlevnad.

  38. I början av romanen är Manolita ung.
    Hon är väldigt alldaglig.

  39. Hon är ingen vanlig hjältinna.

  40. Hon är varken söt eller ful,
    lång eller kort.

  41. Hon är inte överdrivet intelligent
    och har inga speciella förmågor.

  42. Ändå är det så att när hon blir ensam-

  43. -när hon förlorar sin pappa
    och inte får bo kvar i sitt hus-

  44. -när hon blir av med familjens företag-

  45. -så lyckas hon ta hand om sina syskon.

  46. Hon lyckas vinna ett krig som går ut på
    att överleva till nästa dag.

  47. Det är en dag i taget.

  48. Manolita är en överlevare.
    Mina favoritfigurer är överlevare.

  49. Jag tror inte
    att man kan ägna sig åt nånting-

  50. -som är mer beundransvärt
    och djupt mänskligt än överlevnad.

  51. Majgull, känner du igen Miriam och
    andra gestalter i den beskrivningen?

  52. Det gör jag nog, i det här
    att hon också är väldigt vardaglig.

  53. Men att hon döljer sin identitet
    är en absolut nödvändighet.

  54. Fram till 1954 hade vi faktiskt
    invandringsförbud för zigenare–

  55. –som det hette då, alltså romer.

  56. Det var förbjudet för romer
    att komma in i landet.

  57. Det gällde även svenska medborgare.
    Om de reste bort kom de inte in igen.

  58. Vi hade ett så oerhört förtryck
    av just den här folkgruppen–

  59. –i ett samhälle
    som byggde på principen–

  60. –att vi inte skulle ha några
    kelgrisar och inte några styvbarn.

  61. Vi hade styvbarn precis hela tiden.

  62. Om inte Miriam hade känt det här
    på sig när hon kom till Sverige–

  63. –om hon behållit
    sin judiska identitet–

  64. –så hade hon tvingats ut på vägarna
    och inte fått det lyckliga liv–

  65. –som hon fick tack vare sin tystnad
    och sina lögner.

  66. Sen när hon är 85 år,
    så gör det inte så stor skillnad.

  67. Då kan hon berätta hur det
    egentligen var för sitt barnbarn.

  68. –Fast det är inte lätt då heller.
    –Nej, det är inte lätt.

  69. Jag vet att det var många överlevare
    från lägren–

  70. –som hade oerhörda svårigheter
    med att berätta efteråt.

  71. En kvinna sa:

  72. "Pappa satt vid den ena sidan av
    bordet och pratade oupphörligen"–

  73. –"om att han hade flyttat in i det
    gamla zigenarlägret i Auschwitz"–

  74. –"omedelbart efter det att zigenar–
    natten ägde rum i augusti 1944."

  75. Det var då man gasade 4 000 zigenare,
    eller romer, på en enda natt.

  76. Han pratade oupphörligen om det. Vid
    andra änden av bordet satt modern.

  77. Hon sa inte ett ord om vad hon hade
    upplevt under denna flickas uppväxt.

  78. Jag tror att det är individuellt–

  79. –hur man förhöll sig
    till det förflutna bland överlevarna.

  80. Men det viktigaste var
    att de var överlevande.

  81. –Miriam är också en överlevare.
    –Hon är en utpräglad överlevare.

  82. Hon vet precis
    hur hon ska göra för att klara sig.

  83. Ändå känns hennes egen överlevnad
    stundtals totalt oviktig för henne.

  84. Det viktigaste för henne var att
    Didi, hennes bror, skulle klara sig.

  85. Han klarade sig inte, och det gjorde
    inte många av barnen i Auschwitz–

  86. –eftersom...

  87. ...de dog undan
    så kvickt av undernäring.

  88. Det var framför allt i zigenarlägret–

  89. –som den där förfärliga sjukdomen
    spred sig. Noma.

  90. Den innebär att bakterierna i
    munhålan ger sig på den egna kroppen–

  91. –och gräver hål, helt enkelt.

  92. Jag har sett
    doktor Mengeles egna bilder–

  93. –på hur de faktiskt hade
    hål i kinderna.

  94. Man kunde se kindtänderna
    även när de hade munnen stängd.

  95. Det här är ju en scen som också finns
    i "Manolitas tre bröllop"–

  96. –på nunneklostret med syskonen.

  97. Båda de här romanerna handlar om
    storasyskon som tvingas bevittna–

  98. –hur deras småsyskon
    utsätts för övergrepp.

  99. I mitt fall är det så att berättelsen
    om Isabel Perales...

  100. Hon finns på riktigt och bor
    i Madrid. Hon är närmare nittio år.

  101. Det var hon
    som fick mig att skriva boken.

  102. Jag har skapat en storasyster
    till Isabel. Manolita är fiktiv.

  103. Men Isabel finns på riktigt, och jag
    skildrar Isabels sanna berättelse.

  104. För tio år sen hade vi
    en hyllningsfest för republikaner.

  105. Jag är republikan och framträder
    ibland till förmån för republiken.

  106. Vid en sån tillställning
    träffade jag en kvinna.

  107. Hon var väldigt vacker, välklädd
    och snyggt sminkad.

  108. Hon såg ut att vara tjugo år yngre
    än hon var.

  109. Jag kunde inte tro
    att hon hade upplevt den tiden.

  110. Hon gick fram till mig och frågade
    om jag var Almudena Grandes.

  111. Hon frågade om jag hade hört talas
    om Francotidens barnslavar.

  112. "Nej", sa jag.
    Då bad hon om min adress.

  113. Jag gav henne den och trodde
    att hon skulle skicka mig nånting.

  114. I stället dök hon upp
    en dag klockan tolv på dagen.

  115. Jag bjöd henne på te
    och hon berättade sin historia.

  116. Jag blev så berörd av berättelsen-

  117. -att jag insåg att jag var tvungen
    att återberätta den.

  118. När Isabel var fjorton lyckades hennes
    styvmor, som var en politisk fånge-

  119. -få in henne och hennes lillasyster
    på en skola i Bilbao.

  120. Isabel trodde att hon skulle
    få studera. Så var det tänkt.

  121. Den där lagen var till för
    att flickorna skulle få utbildning.

  122. Men i praktiken ägnade Isabel
    två år åt att jobba.

  123. Hon tvättade och strök lakan,
    dukade åt hotell och restauranger.

  124. Nunnorna tog betalt för det jobbet.
    Flickorna fick inga pengar alls.

  125. Eftersom tvål var dyrt i Spanien då,
    så tvättade de med tvättsoda.

  126. Den tog bort fläckarna,
    men huden tog skada.

  127. Isabel är i dag åttio, nästan nittio-

  128. -och hennes hud är fortfarande
    deformerad på grund av medlet-

  129. -som hon jobbade med
    åtta timmar om dagen som barn.

  130. Majgull nämnde förut
    styvbarn och kelgrisar.

  131. Det slår mig
    att alla kanske inte längre vet–

  132. –att det är
    ett citat av Per Albin Hansson.

  133. Det är
    Per Albin Hanssons folkhemstal.

  134. 1928 sa han att vi skulle ha ett
    samhälle utan kelgrisar och styvbarn.

  135. Det skulle vara folkhemmet.
    Själv är jag uppväxt i en familj–

  136. –där min pappa var mer eller mindre
    religiöst troende socialdemokrat.

  137. Det var som att växa upp
    i ett politiskt seminarium.

  138. Vi talade ständigt politik
    i min familj.

  139. Och under rätt många år trodde jag
    att jag levde i ett samhälle–

  140. –där det inte fanns styvbarn och
    kelgrisar. Mitt liv var ett bevis på–

  141. –att det inte längre
    fanns några styvbarn.

  142. Pappa hade varit ett styvbarn som
    inte fick studera, men det fick jag.

  143. Jag var ju född vid rätt tid.

  144. Det jag inte såg och det jag inte
    förstod på 1950– och 1960–talet–

  145. –var hur väl vi dolde
    styvbarnens existens i Sverige.

  146. Men vi hade gott om styvbarn. Vi hade
    de tvångssteriliserade kvinnorna.

  147. Vi tog inte bort lagen om tvångs–
    sterilisering förrän på 1970–talet.

  148. Vi hade romerna,
    som inte hade några rättigheter alls–

  149. –förrän Katarina Taikon
    lärde sig läsa–

  150. –och hittade en avskrift av FN:s
    deklaration om mänskliga rättigheter–

  151. –och upptäckte att ingen av rättig–
    heterna var applicerbara på henne.

  152. Och så vidare.

  153. Det fanns hela tiden styvbarn,
    men vi var skickliga–

  154. –på att dölja detta
    för oss själva och andra.

  155. Och så var vi så oerhört stolta över–

  156. –att vi på bara 10 år,
    mellan 1950 och 1960–

  157. –lyckades höja industriarbetarnas
    reallöner med över 100 procent.

  158. Vi i arbetarklassen övergick
    från att äta inälvsmat och sill–

  159. –till att plötsligt kunna servera
    slottsstek på söndagarna.

  160. Allt detta var fantastiskt.
    Det var enastående bra för oss.

  161. Men vi såg inte
    de vi lämnade efter oss.

  162. Det måste vara lite... Om man inte
    var republikan i de gamla Spanien–

  163. –så måste det ha varit lite: "Oj,
    finns alla de här människorna också?"

  164. Jag tycker att den situation som
    Majgull har beskrivit är intressant-

  165. -för den utgör en skarp kontrast
    till den bild vi har av Sverige.

  166. Vi tror
    att det alltid har varit så bra här.

  167. Men det är väldigt olikt mitt land.

  168. I mitt land hade vi ett krig.
    Det var en statskupp-

  169. -som satte stopp
    för Spaniens utvecklingsmöjligheter-

  170. -och möjlighet att uppnå jämlikhet.

  171. Det var ett fattigt land-

  172. -där man hade lagar
    som var gamla och orättvisa.

  173. På bara några få år utvecklades
    med våldsam kraft...

  174. Den andra republiken var rena undret.

  175. De spanska kvinnorna
    blev världens mest moderna kvinnor.

  176. De var de tredje som fick rösträtt.
    Man byggde 30 000 skolor på tre år.

  177. Det låg mycket hårt arbete bakom det.
    När man äntligen kunde skönja ljuset-

  178. -kom statskuppen
    som satte stopp för alltihop.

  179. I Spanien utgjorde "de andra"
    mer än hälften av landets befolkning.

  180. De var ingen minoritet, utan en
    majoritet. Så var det i fyrtio års tid.

  181. Republiken hade stöd
    hos mer än hälften av befolkningen.

  182. Ändå förlorade de både kriget
    och framtiden. Det är annorlunda.

  183. Då tänker jag att fattigdomen,
    som är temat för båda er–

  184. –vare sig det är
    50 eller 5 procent av befolkningen...

  185. Så här säger Manolita
    i "Manolitas tre bröllop":

  186. "Misär föder misär. Fattigdom föder
    snålhet. Elände föder likgiltighet"–

  187. –"och kärleken
    höll på att förvandla mig"–

  188. –"till en egoistisk, småsint
    och girig människa."

  189. Det är ju inte riktigt sant.

  190. Du sa ju
    att hon inte ser nåt särskilt ut.

  191. Samtidigt blir män
    intresserade av henne.

  192. Man förstår att hon har
    en väldigt skev bild av sig själv.

  193. Hon har också en skev bild av sig
    själv som människa. Hon är generös.

  194. Jag vet inte. Det som definierar
    Manolita är nåt ganska vanligt.

  195. Hon har en bror som är så snygg
    att han kallas "snygge Antonio".

  196. Hon är en alldaglig tjej som är
    syster till snygge Antonio.

  197. Detta präglar på nåt sätt
    hela hennes liv.

  198. Manolita är framför allt
    en kvinna som är högt skattad-

  199. -inte för att hon är vacker
    eller mer eller mindre attraktiv-

  200. -eller för att hon har en viss
    självbild. Hon är mycket modig.

  201. Och man sätter stort värde på henne.
    Det är så hon är.

  202. Under läsningens gång kanske man
    finner henne vacker. Jag hoppas det.

  203. Då har man förälskat sig i henne,
    och hon blir vackrare och vackrare.

  204. Nu ska jag berätta en annan sak.

  205. I början av romanen kallas Manolita
    "fröken räkna-inte-med-mig".

  206. I hennes familj skaffar alla,
    när kriget börjar-

  207. -ett roligare jobb än det de hade
    innan. Hon får göra alla trista jobb.

  208. Hon lagar mat, hon står i affären
    och hon tar hand om syskonen.

  209. När hennes bror ber henne
    gå med i hans kommunistiska grupp-

  210. -så säger hon: "Räkna inte med mig."
    Det blir hennes smeknamn.

  211. Under romanens gång förvandlas hon-

  212. -till en kvinna som alla kan räkna med.

  213. Det som får henne att förändras
    är kön till fängelset.

  214. Min roman handlar om ett fängelse.

  215. Men det viktiga är inte vad som sker
    där inne, utan vad som sker utanför.

  216. Kvinnor står och köar med paket
    som de ska ge till fångarna.

  217. I stället för att vara besegrade,
    ledsna och förödmjukade-

  218. -så upptäcker Manolita att de,
    i kön till fängelset, kan skratta.

  219. De utvecklar vänskap och de skämtar.

  220. De byter recept.

  221. De lär Manolita att glädjen är
    ett sätt att göra motstånd-

  222. -och att glädjen är ett vapen
    som är starkare än hatet.

  223. De kvinnorna är en konstant nagel i ögat
    på fångvaktarna-

  224. -för de säger till dem
    att de är omöjliga att kuva.

  225. När Manolita säger att misär föder
    misär och fattigdom föder snålhet-

  226. -så säger hon också att kriget
    rymmer det bästa och det sämsta.

  227. För henne är kön till fängelset
    en märklig variant av det bästa.

  228. Det är nåt som händer
    i "Jag heter inte Miriam" också.

  229. I och för sig brukar jag hävda att
    lidandet inte förädlar. Det förstör.

  230. Vi ska se till att människor inte
    lider. Då blir det bättre för alla.

  231. Men, visst, inne i Ravensbrück
    hittar Malika, som har blivit Miriam–

  232. –en romsk kvinna som låtsas vara
    judinna, en solidaritet–

  233. –som framför allt kommer
    från de norska politiska fångarna.

  234. Men mitt i den solidariteten
    finns det också oerhörda fördomar–

  235. –för det finns en hierarki bland
    kvinnorna i koncentrationslägret.

  236. Den är deras egen,
    inte SS eller tyskarnas.

  237. Den hierarkin säger
    att de politiska fångarna är finast.

  238. Därefter kommer judarna och därefter
    kommer kriminella och prostituerade.

  239. Gissa vilka som hamnar längst ner.

  240. De som alltid
    hamnar längst ner i Europa.

  241. När Miriam hör–

  242. –Else nonchalant säga, om en romsk
    kvinna som blir misshandlad–

  243. –"zigenare,
    det vet man ju hur de är"–

  244. –så brister hennes tilltro
    till andra människor fullkomligt.

  245. Det är det som gör det möjligt
    för henne att bära sin identitet–

  246. –som en hemlighet i mer än 70 år.

  247. Just den enda repliken:
    "Zigenare, det vet man ju hur de är."

  248. Hur många gånger har vi inte
    hört den typen av repliker–

  249. –bland oss själva här i Sverige?

  250. Samtidigt möter hon
    en enorm generositet i lägret.

  251. –Från Else?
    –Ja, och från andra.

  252. De delar sina sista brödbitar.

  253. –De räddar livet på varann.
    –De bildar små grupper.

  254. De bildar grupper för att överleva,
    för ingen överlever på egen hand.

  255. Men det är
    väldigt begränsade grupper.

  256. Utanför den gruppen är det ett
    vilt slagsmål gentemot alla andra.

  257. En kvinna som jag träffade i Bryssel
    sa att Ravensbrück var ett dårhus–

  258. –därför att alla slogs mot alla.

  259. Det enda sättet att klara sig–

  260. –var att man hade en kompis,
    en god vän.

  261. Det finns också... Almudena
    pratar om glädjen och skrattet–

  262. –som en form av motstånd.

  263. I en scen har flyktingarna från
    Ravensbrück kommit till Småland–

  264. –där de äntligen får spela på piano.

  265. Det är lite samma sak.

  266. Det var polska flickor som i stor ut–
    sträckning kom till Aneby i Småland.

  267. De blev faktiskt...

  268. Det finns ett litet konserthus
    i denna väldigt lilla by.

  269. Aneby har ett jättefint konserthus.

  270. Där inkvarterades flyktingarna
    från de vita bussarna.

  271. De var polskor. Det säger sig självt–

  272. –att när det stod en flygel där inne,
    så började nån spela Chopin.

  273. Chopin är fortfarande
    oerhört viktig i Polen.

  274. Det är naturligtvis
    en dröm om skönhet som finns där.

  275. Men ingen i den här berättelsen
    är entydigt ond eller god.

  276. Bland de polska fångarna,
    eller flyktingarna–

  277. –så finns det fortfarande
    en massa kluvna känslor–

  278. –inför både romer och judar.

  279. På samma sätt är det
    med de politiska fångarna.

  280. Det finns kluvna känslor inför alla.

  281. Det Miriam gör är
    att hon hukar sig, hukar sig–

  282. –och fortsätter att huka sig livet ut
    för att överleva.

  283. Sen får hon i och för sig ihop det
    med en tandläkare i Nässjö.

  284. När jag växte upp var det tandläkarna
    som hade det bäst i hela Nässjö.

  285. Hon kunde få en tandläkare, och så
    får hon minkpäls och pärlhalsband.

  286. Hon får det materiellt sett
    väldigt bra.

  287. Men hon vågar knappt lyssna
    på Chopin.

  288. I "Manolitas tre bröllop"
    spelar dansen ungefär samma roll.

  289. Men även i "Manolitas tre bröllop"
    finns det ett piano.

  290. Isabel Perales är lycklig när hon
    befinner sig i ett kloster i Bilbao.

  291. Där är det en nunna
    som spelar Gounods "Ave Maria".

  292. Hon sjunger den för henne,
    och även ett Bachpreludium.

  293. Dansen är Antonios räddning.

  294. Romanen börjar-

  295. -när en flamenco-grupp-

  296. -som består av dansare
    och folk som klappar händerna-

  297. -gömmer Manolitas kommunistiska bror
    under scenen.

  298. Det där är väldigt komiskt-

  299. -och det kan verka exotiskt,
    men så gjorde man ofta.

  300. Så gjorde man ofta-

  301. -för det var så att teatern
    och flamenco-grupperna-

  302. -där man arbetade med scenkonst,
    var inte bara väldigt solidariska-

  303. -utan de hade också
    goda möjligheter att hjälpa till.

  304. De sminkade dem, gav dem nya
    kläder och flyttade omkring dem.

  305. Romanen börjar vid en flamenco-scen.

  306. Dansen och musiken är ett sätt
    att komma in på berättandet.

  307. Båda ni hänvisar till verklighets–
    bakgrunden i era berättelser.

  308. Och ni har båda riktiga personer
    som har varit med om allt det här.

  309. Det är viktigt för er
    med den dokumentära bakgrunden.

  310. Ändå väljer ni båda väldigt...

  311. ...romantiska berättelseformer,
    kan man väl säga.

  312. De är storslagna,
    med mycket passion och lidelse.

  313. Är berättelsen...

  314. Är berättelsen själv en läkeprocess,
    ett sätt att göra motstånd?

  315. Eller är det lättare att få folk
    att lyssna till det outhärdliga–

  316. –om man klär det i en romanform?

  317. Jag tror ju faktiskt
    att det är läkande.

  318. Det är oerhört läkande
    för författaren.

  319. Om det är det för läsaren
    vet jag inte.

  320. Jag tar mina egna våndor
    och funderingar–

  321. –kring det samhälle jag har levt i
    och den värld jag har levt i–

  322. –och så lägger jag det på läsarna.

  323. Och det verkar ju som
    att de tar emot det.

  324. Almudena?

  325. Enligt Mario Vargas Llosa bekämpar
    man sina demoner då man skriver.

  326. Vi skriver
    för att bekämpa våra egna demoner.

  327. Jag tror att fiktionen,
    eller litteraturen-

  328. -tillhör känslornas sfär.

  329. Det som jag söker när jag läser en bok-

  330. -är inte att få mer kunskap
    och bli visare.

  331. Jag vill känna nåt.

  332. Jag vill bli en annan än den jag var
    innan jag läste den.

  333. Det är litteraturens sanna natur,
    pakten mellan läsare och författare.

  334. Därför kan litteraturen göra-

  335. -att läsarna känner-

  336. -sitt hemlands historia
    och vad deras förfäder var med om.

  337. Det blir mycket klarare
    än när man läser en bok om historia.

  338. En bra bok berättar alltid om ditt liv.

  339. En bra bok talar om dig-

  340. -även om författaren finns
    på andra sidan historien-

  341. -eller i andra änden av världen.
    Om den berör handlar den om ditt liv.

  342. Därför är det så att för att berätta
    de här fruktansvärda historierna-

  343. -som flera samhällen upplevt, i mitt
    fall en svår tid i ett svårt land...

  344. Jag tror att det är lättare att
    komma in, förstå och ta sig framåt-

  345. -via fiktionen än via
    en historie- eller reportagebok.

  346. Tack så mycket för oss.

  347. Översättning: Marie Ekenstav
    www.btistudios.com

  348. Textning: Marie Ekenstav
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Almudena Grandes & Majgull Axelsson

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Den svenska författaren Majgull Axelsson och den spanska författaren Almudena Grandes har gemensamt att de båda skriver breda berättelser om det såriga i samhället. Här samtalar de om tystnad, om glömskan efter Franco och om romernas situation. Moderator: Kristoffer Leandoer. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Ämnen:
Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Axelsson, Majgull, 1947-, Författare, Grandes, Almudena, 1960-, Litteraturvetenskap, Spansk litteraturhistoria, Spanska kvinnliga författare
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Hiromi Ito & Martina Montelius

"Jag älskar dig!" Så avslutar författaren Martina Montelius detta vansinniga och mycket underhållande samtal med den japanska poeten Hiromi Ito. Allt från onani och ätstörningar till att vilja bli man och hur man skriver om att vilja döda sitt barn avverkas. Moderator: Yukiko Duke. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Ngugi wa Thiong'o

Den ständigt Nobelpristippade författaren Ngugi wa Thiong'o berättar om sin bana till att bli en världsberömd författare. Medverkar gör även Yukiko Duke, konstnärlig ledare Stockholm Literature, och Moses Kilolo, redaktionschef Jalada. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Samanta Schweblin & Jerker Virdborg

Vi har båda en fascination för mörkret och existentiell spänning, säger den argentinska författaren Samanta Schweblin i detta samtal med den svenska författaren Jerker Virdborg. Ämnen som de berör är hur de skriver, vilka deras drivkrafter är samt filmskaparen David Lynch. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Sasa Stanisic & Daniel Sjölin

Den prisbelönta bosnisk-tyska författaren Sasa Stanisic berättar om sin bok "Före festen" i ett samtal med författaren Daniel Sjölin. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Dorit Rabinyan & Elisabeth Åsbrink

Dorit Rabinyan är en israelisk författare, manusskribent och barnboksförfattare med iransk och judisk bakgrund. Här talar hon med den svenska författaren Elisabeth Åsbrink om Israel-Palestina-konflikten, judisk identitet och om hur Förintelsen går i arv genom hur ens pappa äter. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Almudena Grandes & Majgull Axelsson

Den svenska författaren Majgull Axelsson och den spanska författaren Almudena Grandes har gemensamt att de båda skriver breda berättelser om det såriga i samhället. Här samtalar de om tystnad, om glömskan efter Franco och om romernas situation. Moderator: Kristoffer Leandoer. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Jamaica Kincaid & Kristina Sandberg

Jag började skolan när jag var tre och ett halvt år och ljög att jag var fem - det var första gången jag skapade fiktion, säger författaren Jamaica Kincaid i detta samtal med Kristina Sandberg. Kincaid är född i Västindien och bor i USA. Hon utforskar ofta kolonialismen i sina romaner. Moderator: Mats Kempe. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Monika Fagerholm & Astrid Svangren

Den finlandssvenska författaren Monika Fagerholm möter konstnären Astrid Svangren i ett filosofiskt samtal om konst, texter, tyger och varandet. Moderator: Ann-Sofi Noring. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Ngugi wa Thiong'o & Sjon

Vad har språken isländska och kikuyu gemensamt? Mer än vad man kanske kan tro. Den Nobelpristippade författaren Ngugi wa Thiong'o och den isländska författaren Sjón samtalar om allt från samer till översättningar och isländska sagor. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Hélène Cixous & Mats Ek

Koreografen Mats Eks dansfilm "Gammal och dörr" inleder detta samtal mellan honom och den franska författaren, dramatikern och feministiska kritikern Hélène Cixous. De talar om balett, om konsten att skriva och om Cixous mest kända verk "Bilder av Dora". Moderator: Magnus Florin. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Ett samtal om läslust

Varför ska vi läsa? Vad lockar till läsning? Och finns det vissa böcker som man bara måste läsa? Ett samtal om läslust mellan Jessika Gedin, programledare och översättare, och Patrik Hadenius, chefredaktör för Språktidningen. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - Kina

Både innanför och utanför

I exilen vinner man himlen men förlorar jorden. Så säger författaren Ma Jian vars böcker är förbjudna i Kina. Både han och den hyllade Yiyun Li har valt att leva utanför hemlandet. De resonerar kring dagens Kina och hur skrivandet påverkas av att se på sitt land på avstånd.

Fråga oss