Titta

UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Om UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Föreläsningar och samtal från Stockholm Literature 2016. Inspelat den 29-30 oktober 2016 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Till första programmet

UR Samtiden - Stockholm Literature 2016 : Sasa Stanisic & Daniel SjölinDela
  1. Jag beställde en fylld kringla.
    En sån där tysk kringla-

  2. -med söt fyllning. Ganska perverst,
    egentligen, men jag älskar det.

  3. Vår internationella gäst, Saša Stanišić,
    föddes år 1978 i Bosnien.

  4. Han och hans familj flydde till Tyskland
    1992, när han var fjorton år gammal.

  5. Och där bor han i dag.

  6. Han skriver på tyska, och slog igenom
    internationellt med sin första bok.

  7. Den imponerande romanen "Wie
    der Soldat das Grammofon repariert"-

  8. -som kom ut på svenska 2008
    med titeln "Farfar upp i graven".

  9. Tidigare i år blev hans underbara
    andra roman, "Vor dem Fest"-

  10. -vackert översatt till svenska
    av Christine Bredenkamp-

  11. -och fick då titeln "Före festen".

  12. Den utspelar sig i Fürstenfelde-

  13. -en fiktiv liten by i norra Tyskland,
    i det som en gång var Östtyskland.

  14. Det är dagen före Annafesten,
    en årligen återkommande högtid-

  15. -som man har firat i århundraden,
    men ingen tycks veta varför.

  16. Saša Stanišićs böcker är inte bara
    välskrivna, utan även väldigt roliga.

  17. Han är
    en imponerande och lekfull berättare.

  18. I den här roliga och intelligenta boken-

  19. -skriver han om dagens Tyskland,
    om Fürstenfelde för århundraden sen-

  20. -och om vår värld i dag i stort.

  21. Boken är full av olika figurer,
    en del ganska roliga och udda.

  22. Han använder ett vi-perspektiv,
    som vi nog får höra mer om snart.

  23. Så läs den här boken.
    Jag ville stanna kvar i Fürstenfelde.

  24. Daniel Sjölin
    behöver ingen presentation.

  25. Ni har säkert sett honom
    i litteraturprogrammet "Babel" på tv.

  26. Han är även en fantastisk författare.
    Han har skrivit tre hyllade romaner.

  27. "Oron bror", gavs ut 2002. "Personliga
    pronomen" kom två år senare-

  28. -och den satiriska och briljanta
    "Världens sista roman" kom 2007.

  29. I en intervju några år senare sa
    Daniel att han tänkte sluta skriva.

  30. Tack och lov gjorde han inte det.
    Han har skrivit tre äventyrsböcker-

  31. -med Jerker Virdborg, som Michael
    Mortimer. En del träffade Jerker i dag.

  32. Daniel Sjölin har provat
    helt nya sätt att berätta en historia-

  33. -och det, och sin humor, har han
    gemensamt med Saša Stanišić.

  34. Innan vi börjar
    vill vi tacka Weyler förlag-

  35. -och Goethe-Institutet i Sverige
    för att de möjliggjorde dessa samtal.

  36. Välkomna återigen,
    Saša Stanišić och Daniel Sjölin.

  37. Tack.

  38. Vilken fin presentation.
    Jag vill höra mer.

  39. Vi pratade just om hur presentationer
    kan vara ganska plågsamma-

  40. -men i dag var det tvärtom.
    Kan du fortsätta?

  41. Nu ska två författare förstöra allt.

  42. Jag är hedrad och ganska nervös
    för att prata om den här boken-

  43. -för det är en sån fantastisk bok
    att man kan kasta upp den i luften-

  44. -och så börjar den lysa som solen.
    Det är sant.

  45. Vad snällt!

  46. Men det finns viktigare saker än solen.

  47. Vi två, till exempel.

  48. Så jag tänkte börja med
    att prata om oss.

  49. För det är vi som äger språket nu.

  50. Vi bestämmer över berättelsen
    och avgör vad som är intressant.

  51. Jag menar inte bara vi två,
    utan "vi" som första person plural.

  52. Som vi båda använder oss av.
    - Du använder det i den här boken.

  53. Hur kommer det sig
    att du använde dig av "vi"-perspektivet?

  54. Det är en intressant fråga,
    för den demonstrerar för läsarna-

  55. -och kanske publiken och oss också,
    både författandets estetiska process-

  56. -och efterforskningarna
    som görs när man har skrivit färdigt.

  57. Jag hade stora problem med
    den här lilla byn i nordöstra Tyskland-

  58. -för jag hade fått
    så många fantastiska berättelser-

  59. -som var värda att berätta och göra
    nånting med, att jag under skrivandet-

  60. -hade över 300 sidor med material,
    och det var bara "jag"-berättelser.

  61. Första person singular. Först
    använde jag dem som ett collage-

  62. -och samlade dem
    för att bygga upp den här byn-

  63. -kring folks berättelser
    om sig själva och om byn.

  64. Efter ett tag hade jag en "jag"-djungel.
    En djungel full av "jag"-träd.

  65. Full av vackra
    och skrämmande berättelser-

  66. -för alla berättelser
    var inte bara trevliga.

  67. Så den strukturen fungerade inte.
    Det blev för mycket.

  68. Jag lyssnade
    på samtalen med byborna igen-

  69. -och när de försökte
    övertyga mig om nånting-

  70. -om huruvida nånting var sant...

  71. Särskilt när det gällde "Die Wende",
    den tyska återföreningen-

  72. -så använde man "vi" i sina argument.

  73. "Vi anser att man skötte
    det här och det här på fel sätt."

  74. De använde kollektivet
    som en tryckpunkt mot mig-

  75. -för att försöka övertyga mig,
    och det tyckte jag var intressant.

  76. En annan sak var att pronomenet
    "vi" inte bara är inkluderande.

  77. Vi är också exkluderande. Utanför detta
    "vi" ligger resten av världen.

  78. Jag insåg att de försökte
    använda "vi" för att skapa en by-

  79. -som helt stängde ute
    influenser utifrån.

  80. Det kunde jag också använda mig av.

  81. Och efter att jag hade prövat det
    på den här "jag"-djungeln-

  82. -så hade jag nånting
    som höll ihop allting.

  83. Det fanns nånting där som använde
    varje "jag" som en sköld-

  84. -och som älskade sina "jag".
    Men plötsligt hade jag en struktur.

  85. Jag hade nån som låg bakom alla
    berättelser, nån som höll i alla...

  86. Nån som höll i alla små trådar.

  87. Så med research och struktur
    skapade jag en bok som gick att läsa.

  88. Tidigare gick den inte alls att läsa.

  89. Jag känner igen det där
    när man har en idé och lite material-

  90. -men man har inte hittat rätt form.
    Rätt pronomen eller rätt infallsvinkel.

  91. I stället för att lyssna på vartenda
    träd så fick djungeln själv ordet.

  92. Och den här djungeln
    är väldigt gammal-

  93. -så detta "vi" som jag använder
    är en fantastisk skapelse.

  94. Djungeln är 700 år gammal
    och kan alla berättelser.

  95. Men den är rädd om dem.
    Den skulle aldrig förråda dem.

  96. Som en stor fågel
    med småfåglarna under vingarna.

  97. Den berättar gärna, men så fort
    nån riskerar att bli avslöjad-

  98. -så undanhåller den
    delar av berättelsen.

  99. Då får läsaren använda sin fantasi
    och lägga ihop två och två-

  100. -vilket kan göra en till synes fin
    berättelse väldigt skrämmande.

  101. Vi får höra om våldtäkter
    under andra världskriget, om lögner-

  102. -och om hur man brände häxor.
    Det är inte det som är i fokus-

  103. -men man känner
    den underliggande skräcken i byn.

  104. Och då fungerar det jättebra
    att använda "vi".

  105. För mig kan "vi" även vara
    det buttraste pronomenet.

  106. Så är det.

  107. Det kanske har att göra med det du sa,
    att vi inte...

  108. Vi vill underhålla våra läsare
    och förmedla våra berättelser-

  109. -men vi förlitar oss helt på oss själva.

  110. Vi knäböjer inte inför våra läsare.

  111. Och det gillar jag med detta "vi".
    Det är halvt frånvänt läsarna-

  112. -och pratar med sig självt, eller ibland
    med framtiden på nåt konstigt sätt.

  113. Men det vet om att nån lyssnar
    på varenda scen.

  114. "Vi"-pronomenet är trovärdigt för att
    det vet att nån lyssnar på berättelsen.

  115. Ibland dras läsaren till och med
    in i berättelsen med ett "Du där!"

  116. Det försöker övertyga dig
    om sanningen i en berättelse.

  117. "Kom in i byn." Du sa ju att du ville
    besöka den. Men stanna inte för länge.

  118. Men detta "vi" är väldigt inbjudande.
    Det bjuder in en i berättelsen-

  119. -och till det lilla högtidsfirandet.
    "Kom igen, låt oss delta", tänker man.

  120. Men snart ser man de bakomliggande
    fasorna. Jag rekommenderar det inte.

  121. "Vi"-pronomenet
    låter en färdas genom tid och rum.

  122. Vi träffar två bondfångare
    som lyckas fly undan sin avrättning-

  123. -och i arkiven hittar man
    allsköns ohyggligheter.

  124. Mördade barn
    och deras avrättade mördare.

  125. Men vi hittar även snickaren Peter
    som dog för ett par år sen-

  126. -utan att lämna
    några kvalitetsverk efter sig.

  127. Vi får till och med följa en honräv
    under hennes jakt på föda.

  128. Varför en räv?

  129. Första gången jag besökte byn...

  130. Jag hade hundra sidor material
    utan nån geografisk tillhörighet.

  131. Byn hade kunnat ligga var som helst-

  132. -men det hjälpte mig att förstå
    berättandet i ett litet universum.

  133. Men jag märkte
    att nåt viktigt saknades.

  134. Nämligen de lokala sägnerna,
    såna som finns överallt.

  135. Alla kan såna sägner, till och med
    om man växte upp i en stad.

  136. Så jag åkte till en plats...

  137. En vän som läst de hundra sidorna sa:
    "Du skriver ju om Fürstenwerder."

  138. Det är så byn heter i verkligheten.
    "Nej, jag skriver inte om den."

  139. "Jo, du beskriver det på pricken."

  140. Så hon tog med mig till Fürstenwerder,
    och vi kom dit sent på eftermiddagen.

  141. Det är säkert likadant i Sverige.
    Man kommer till ett litet samhälle-

  142. -och allt är stängt.
    Gardinerna rör sig en aning.

  143. Ett gammalt par bråkar med en hund
    nånstans. En jättekonstig stämning.

  144. Det enda som var öppet var bageriet,
    så vi bestämde oss för att äta nåt.

  145. Vi gick in,
    och jag beställde en fylld kringla.

  146. En tysk kringla, med söt fyllning.
    Lite perverst, men jag älskar det.

  147. Jag bad att få en sån där kringla,
    på tyska.

  148. Det första bagaren sa var:
    "Är du utlänning?"

  149. För det är jag ju. Och jag visste direkt
    att jag hade hittat rätt by.

  150. Han sa det inte på ett ovänligt sätt-

  151. -men han var så förvånad över att
    nån som inte var tysk besökte hans by.

  152. Samma kväll parkerade vi bilen
    bredvid kyrkan, i backen ner mot sjön-

  153. -och jag satt
    och kurade skymning i bilen.

  154. Jag hade gått omkring i byn, och det
    var rätt läskigt, för ingenting hände.

  155. Alla träd, och fisken som kom upp
    ur sjön och pratade med en.

  156. Jag satt där i bilen, och plötsligt
    kom en räv fram mellan husen.

  157. Det är inget ovanligt, men den
    såg ut att tänka: "Vad fan gör du här?"

  158. Den tittade rakt på mig.
    "Varför sitter du bara där i bilen?"

  159. Då märkte jag också att jag
    behövde det där "vi"-perspektivet.

  160. Jag behövde få med naturen.
    Om jag skapar en by-

  161. -som ligger så långt bort från städerna
    så måste naturen få en röst.

  162. Jag gillar egentligen inte
    djur som pratar-

  163. -men i det här fallet... Den här räven
    passade så perfekt för den rollen-

  164. -att jag förlänade den
    det tyska språket.

  165. För att ge ett exempel på hur naturen
    spelar en roll i den här boken-

  166. -tänkte jag försöka citera dig,
    fast från den engelska översättningen.

  167. Jag tänkte mycket på intuition när jag
    skrev... När jag läste den här boken.

  168. Jag skrev den inte. Jag önskar
    att jag hade gjort det, men...

  169. Och hur författaren
    använder sig av det i skrivandet.

  170. Det finns ett väldigt kort kapitel,
    på en och en halv sida-

  171. -om Poppo von Blankenburg,
    en återkommande figur i boken.

  172. Den här gången
    utspelar sig berättelsen år 1607.

  173. Han har hittat några äpplen ute
    på ett fält i Fürstenfelde, och han...

  174. Äganderätten till fältet är omtvistad-

  175. -så han föreslår att man slåss
    om saken, och han vinner slagsmålet.

  176. Han är den enda som inte har
    nåt legitimt anspråk på fältet.

  177. Han vill bara ha fältet. "Jag tror
    er inte, nu slåss vi om det i stället."

  178. Han vinner, firar med att supa sig full-

  179. -går ut på fältet,
    halkar på en sten och dör.

  180. Och kapitlet, som är skrivet
    på ett ålderdomligt språk-

  181. -slutar med följande mening:

  182. "Därför återvände det obrukade fältet
    till sitt okända ursprungs vildmark."

  183. "År efter år frambringade det
    getingar, kaniner och vildrosor"-

  184. -"för att sedan åter
    uppsluka och förtära dem."

  185. Den roliga berättelsen om Poppo
    von Blankenburg och några äpplen-

  186. -blir en berättelse om fältet själv,
    och om människans band till naturen.

  187. Vi ser även tidsperspektivet här,
    och "vi"-pronomenet-

  188. -gör att man kan använda längre
    tidsperioder än med andra pronomen.

  189. Precis. Det vet...
    När Poppo von Blankenburg dör...

  190. Eftersom "vi" är nånting evigt så vet
    det att fältet kommer att döda igen.

  191. Det är inte första gången
    det slukar en man. Lite senare...

  192. Fältet gillar blått blod.

  193. Det lade jag märke till nu.
    Nästa offer är också en blåblodig man-

  194. -som hittar ett horn på fältet
    från ett sånt där djur med horn.

  195. Han får en liten skråma
    när han dar upp det, och dör av det.

  196. Så fältet dödar aristokrater.
    Det måste vara en slump.

  197. Intuition, kanske.

  198. -Visste du hur kapitlet skulle sluta?
    -Nej.

  199. Där kommer intuitionen in i bilden.
    Fältet var en del av den vilda naturen-

  200. -och har inte erövrats av människan.

  201. Alla andra fält runt byn
    har förvandlats till odlade åkrar.

  202. Men eftersom ingen vet vem fältet
    tillhör så har det förblivit vildvuxet.

  203. Jag visste att fältet skulle förbli så
    ända från byns början till nutid.

  204. Jag visste inte att det var en mördare.
    Det framkom under skrivandet.

  205. Under andra världskriget hängde man
    krigsfångar på det här fältet-

  206. -och där hängde man förr även
    kringresande zigenare för stöld.

  207. Så det är en plats
    där människans makt-

  208. -utövas
    genom att man mördar brottslingar.

  209. Så kallade brottslingar.
    Så det handlar inte bara om naturen.

  210. Det används nästan
    som ett mordvapen av människan.

  211. Det är en plats där mord begås.
    Så det är inte bara naturen.

  212. Jag måste fråga en sak.
    Du kom till Fürstenwelde...

  213. -Fürstenwerder.
    -Just det.

  214. Vad fick dig att...?

  215. Varför intresserade du dig
    för denna ovanliga plats?

  216. Vad fick dig att känna
    att det var rätt ställe?

  217. Det var för tre och ett halvt år sen,
    och jag vet faktiskt inte.

  218. Men jag kan ändå förklara det.
    Min mormor tog med mig-

  219. -till en liten by i de bosniska bergen
    för åtta år sen, och byn har...

  220. Byn har en speciell innebörd
    för min släkt.

  221. För länge sen
    flyttade tre bröder dit från Montenegro-

  222. -och bildade familj
    och började bruka marken.

  223. En av dessa bröder
    är min släkts stamfader.

  224. Min morfar var den sista som bodde
    där, innan han flyttade till staden.

  225. Mormor visade mig den här
    lilla avlägsna byn uppe i bergen.

  226. Det har alltid varit krig på Balkan.
    Det förödande andra världskriget-

  227. -och nu det nya kriget,
    men kriget nådde aldrig den här byn.

  228. Den har tynat bort av naturliga orsaker.

  229. De unga flyttar därifrån,
    så i dag bor det åtta personer i byn.

  230. När jag kom dit var det tolv personer,
    och jag blev förvånad.

  231. Jag fäster ingen vikt vid identitet
    och härkomst - det är bara en slump.

  232. Vi reduceras ofta till det, vilket
    gör oss mindre än vi egentligen är.

  233. När min mormor sa att jag skulle få se
    mina rötter så brydde jag mig inte.

  234. Men plötsligt började jag bry mig,
    för vi gick till begravningsplatsen-

  235. -och det andra eller tredje namnet
    jag såg var mitt eget efternamn.

  236. Och när man ser det så tänker man:
    "Det var här det började."

  237. En gammal man tog med mig
    till en brunn och sa: "Drick."

  238. "Jag är inte törstig", sa jag.
    Men han var en kraftig karl. "Drick!"

  239. Så jag drack. Han sa att brunnen
    grävdes av min morfars morfar.

  240. Det var det godaste vattnet jag hade
    druckit! Så jag ville skriva om den byn-

  241. -och bygga mitt familjeträd
    genom berättelserna.

  242. Jag åkte dit själv flera gånger
    och pratade med folket där.

  243. Mer som en sociolog
    än som en författare-

  244. -för jag ville inte att deras
    berättelser skulle dö med dem.

  245. Jag ville att de skulle berätta allt
    om sina liv och om byn-

  246. -och hemma i Tyskland
    började jag göra berättelser av detta.

  247. De där första hundra sidorna-

  248. -byggde delvis på berättelserna från
    den där lilla byn, långt från Tyskland.

  249. Du hittade det
    när det var på väg att försvinna.

  250. Försvinnandet är en kreativ motor.

  251. Nånting som håller på att försvinna...
    Min roll är att hålla det vid liv.

  252. Hålla det vid liv genom att återberätta
    det och genom att låta mina karaktärer-

  253. -berätta historierna i olika samman-
    hang, så att det blir nånting levande-

  254. -som får läsarna
    att vilja besöka den här byn.

  255. En annan väldigt intressant sak-

  256. -är att den bosniska och
    den tyska kulturen blandas i boken-

  257. -utan att folk vet om det.
    Om jag inte hade berättat det här-

  258. -hade ni inte tänkt: "Det här
    är ju berättelser från Bosnien."

  259. Nej, ni hade trott
    att det var tyska berättelser.

  260. Och jag gillar såna där hemliga
    kopplingar mellan olika kulturer.

  261. Vi förminskas så ofta till en enda sak.
    "Var kommer dina förfäder ifrån?"

  262. Det är ganska hemskt i Tyskland
    just nu.

  263. Den här boken blandar två olika
    kulturer och skapar nånting nytt-

  264. -och det gillar jag verkligen.

  265. Och... Jag funderade på...

  266. Det finns en myt om hur Fürstenfelde
    grundades en gång i tiden-

  267. -men det fina med den myten
    är att den inte är speciellt bra.

  268. De stal den antagligen från grannbyn.

  269. Såna små brister och oförmågan
    att platsbestämma händelserna-

  270. -är sånt jag gillar med boken.
    Målningarna är så där, och...

  271. -De är helt okej, men...
    -Och ölet man brygger i garaget...

  272. ...smakar precis som för 200 år sen.
    Det går att dricka.

  273. Vi får se ett slags... Guldklimparna
    i berättandet är fulla av brister.

  274. Det lärde jag mig mycket av. Ofta när
    man som författare beskriver saker-

  275. -så vill man
    att det ska vara speciellt och perfekt-

  276. -men du har valt att gå åt motsatt håll.

  277. Det kanske har att göra med
    att boken försöker ifrågasätta-

  278. -det här med identitet och sånt.

  279. Ja, jag gillar att uttrycka...

  280. Jag försöker inte skapa
    perfekta karaktärer, fulla av lidelse.

  281. De är väldigt... De har sina brister-

  282. -och i den här byn är det helt normalt.

  283. Man kan vara vem man vill
    i ett sånt här slutet universum-

  284. -och ingen kommer att säga att dina
    tavlor är fula, även om det är sant.

  285. De anordnar till och med
    en liten konstutställning-

  286. -och bjuder in turister,
    som tänker: "Okej..."

  287. Och det har jag inte hittat på.
    Folk är väldigt ödmjuka.

  288. De håller på med hantverk. De brukar
    marken och försöker skapa konst-

  289. -men de siktar inte mot stjärnorna,
    utan de vet om sina begränsningar.

  290. Och de försöker inte... I Berlin
    vill alla vara bäst på det de gör-

  291. -men så är det inte här. De vill bara
    göra nåt med sina liv som ger dem...

  292. Många är gamla,
    och de vill försöka glädja andra.

  293. De blev så förvånade när jag frågade
    vad de tänkte göra härnäst.

  294. Ingen hade frågat det. När tidningarna
    skriver om nordöstra Tyskland-

  295. -så handlar det om nazister,
    arbetslöshet och infrastrukturproblem.

  296. Ingen bryr sig om
    vad man odlar i trädgården.

  297. Vem är deprimerad?
    Hur blev han botad?

  298. Små berättelser om små människor.
    Människor med brister, som jag.

  299. Det fick mig
    att känna samhörighet med dem.

  300. Det var också en intressant sak.
    Efter att de hade träffat mig-

  301. -och jag berättade
    om hur jag flydde från inbördeskriget-

  302. -och blev en kämpande författare,
    och blev inbjuden till Sverige...

  303. Då öppnade de sig. Innan dess
    berättade de nästan ingenting.

  304. "Jaså, skriver du en bok om oss?
    Lycka till."

  305. Efter att jag blottade mina brister
    så öppnade de sig. Det var intressant.

  306. -Hur länge var du där?
    -Jag besökte byn under fyra års tid.

  307. Många gånger,
    men i ganska korta perioder.

  308. -Att stanna en längre tid är...
    -Måste man vara därifrån?

  309. De har ett fotbollslag.

  310. Alla är nyktra
    inför den första halvleken...

  311. ...och i andra halvlek är de packade.
    Så gör man där.

  312. Om man inte dricker med dem
    får man inga berättelser.

  313. Man betalar med sitt eget deltagande.

  314. Jag spelade i en match, för de behövde
    folk. Jag spelade vänsterforward.

  315. -Hur gick det?
    -Illa. Jag var fullständigt kass.

  316. Men jag gjorde nästan inte självmål.
    Nej då, det gick bra.

  317. Du nämnde gamla, och du skriver
    "Det dör fler av oss än det föds."

  318. En av de gamla är frau Kranz, som...
    Varför måste jag få veta det här?

  319. Men jag måste få veta
    om det här är sant.

  320. Frau Kranz målar jämt,
    och bara motiv från Fürstenfelde-

  321. -och hennes favoritmålning,
    som jag är nyfiken på-

  322. -heter "Borgmästaren
    efter en andjakt"-

  323. -och den föreställer bara
    en levande anka.

  324. -Finns det en sån målning?
    -Nej. Jag var väldigt stolt.

  325. Ni ser framför er en stolt författare
    som gillar den där målningen.

  326. Jag brukar vara väldigt självkritisk-

  327. -men ibland lyckas man verkligen,
    som i det här fallet.

  328. Bakgrunden till målningen är sann.
    En borgmästare under tiden-

  329. -när Tyskland återförenades
    var väldigt opportunistisk.

  330. Han försökte bli...

  331. Han ville att allt skulle vara
    som före återföreningen-

  332. -för att hålla koll på folks politiska
    åsikter och höra vad de pratade om.

  333. Han var väldigt hatad.
    Det finns ett kapitel om honom.

  334. Målningen var... Jag försökte föreställa
    mig folkets förhållande till denne man-

  335. -som förrådde dem
    under denna tidsperiod-

  336. -och det var så här de såg honom.

  337. En misslyckad figur,
    som ändå har modet att...

  338. Ingen jagar där utom han,
    men han är ingen vidare jägare.

  339. Han är så misslyckad, och det är därför
    frau Kranz målar av honom.

  340. Alla kommer att se tavlan och få veta-

  341. -att han är en dålig jägare, en dålig
    borgmästare och en dålig människa.

  342. Det är i fall frau Kranz bild av honom.

  343. När du försöker vara rolig
    när du skriver-

  344. -hur vet du då att du är rolig?

  345. Jag vet när jag menar allvar.
    Det är lätt.

  346. För det märks så tydligt.
    Men det är svårt att veta-

  347. -om folk kommer att skratta
    lika mycket som jag.

  348. -Testar du dina texter på folk?
    -Nej, men jag borde göra det.

  349. Det...
    I Tyskland har vi inte såna här forum.

  350. Där kommer folk och lyssnar på mig
    när jag läser i en timme.

  351. Och det är hemskt om ingen skrattar
    när jag skämtar. Riktigt hemskt.

  352. Jag testar det inte.
    Jag tycker ju att det är roligt-

  353. -och så hoppas jag
    att humorn ska smitta av sig.

  354. Det går inte att veta säkert i förväg.

  355. Jag vet inte om du tyckte att den var
    rolig. Folk som läser den där hemma-

  356. -tycker nog att den är lite rolig, men
    inte så att de skrattar åt varje mening.

  357. Folk som hör mig läsa högt skrattar
    hela tiden. Nej, jag skämtar bara.

  358. Jag brukar skriva
    på ett bibliotek för läkare.

  359. Ett bibliotek för läkarstudenter.

  360. Det gör jag för att jag vet
    att de studerar väldigt koncentrerat.

  361. Jag gillar
    att de lär sig att bli läkare där.

  362. Så jag sitter där, och jag hämtar några
    medicinska böcker för att smälta in.

  363. -Och så skriver jag.
    -Låtsas du vara läkare?

  364. Jag kan inget om medicin, men jag
    låtsas vara en del av gemenskapen-

  365. -för att inte ådra mig uppmärksamhet.

  366. Det var en söndagseftermiddag,
    och ganska tomt på studenter.

  367. Jag satt där med mina medicinska
    böcker och skrev på "Före festen".

  368. En äldre dam kom in
    och letade efter nånting.

  369. Hon hittade inte det hon sökte, så hon
    kom bort till mig och knackade försynt.

  370. "Ursäkta, men jag behöver hjälp,
    och informationen var tom."

  371. "Om man ramlar bakåt,
    och det gör ont i rumpan jättelänge..."

  372. "Var hittar jag en bok om det?"

  373. Och jag sa: "Jag kan tyvärr inte
    hjälpa er - jag är hudläkare."

  374. Den historien vet jag är rolig,
    och det är nåt jag saknar i skrivandet.

  375. Jag skulle vilja ha en mottagnings-
    mekanism som förtäljer mig...

  376. Jag vet inte hur du gör. Nåt som
    avslöjar om nånting verkligen är roligt.

  377. Det har jag inte, men jag gillar att ta
    risken och försöka vara humoristisk-

  378. -för att demonstrera nånting eller...
    Jag blir inte sårad om ni inte skrattar.

  379. -Jag vet inte hur du gör.
    -Jag vet inte om jag är så rolig.

  380. Jag är ofta rolig av misstag
    och arg på ett roligt sätt.

  381. Men det är inte så riskabelt.
    Alla som är arga är ganska roliga.

  382. De som inte skrattar
    förstår i alla fall att man är arg.

  383. Men...

  384. En lustig sak med det här "vi"-
    perspektivet, första person plural...

  385. Det kanske inte är så, men när
    jag läste boken fick jag en känsla av-

  386. -att det inte bara är...
    Jag fick en förnimmelse av framtiden-

  387. -vilket var underligt, eftersom boken
    bygger på historiska berättelser.

  388. Varför fick jag en känsla av
    att jag läser en roman-

  389. -som faktiskt utspelar sig i framtiden?

  390. Jag funderade på
    hur romaner brukar se ut-

  391. -när det ska handla om framtiden.

  392. Det finns ju science fiction-romaner-

  393. -men ofta när författare
    försöker beskriva framtiden-

  394. -så är det för att spegla vår tid.

  395. Man försöker varna oss
    för klimatförändringar och sånt.

  396. Många böcker utspelar sig
    i postapokalyptiska miljöer, o.s.v.

  397. Men det som faktiskt har
    en tidsförskjutande effekt-

  398. -som i dina förfäders by,
    är urbanisering, kapitalism och handel.

  399. Så har det alltid varit.

  400. Det finns många byar som
    Fürstenfelde i Sverige också, och...

  401. -Vad skulle jag fråga om?
    -Framtiden.

  402. Det kanske inte var avsiktligt.
    Men har du hört det förut?

  403. -Nej.
    -Okej...

  404. Men vi kan ju försöka tillsammans.

  405. Det jag tror att du menar är...
    Boken har flera lager av det förflutna-

  406. -och man får höra berättelser från
    1500-talet, 1700-talet och från nutid-

  407. -och i en sån här liten by
    upprepar sig allting.

  408. Det är nya människor i rollerna,
    men i övrigt är det mesta likadant.

  409. Fältet är fortfarande vildvuxet. En man
    mördas för att han är lite annorlunda.

  410. Naturen är fortfarande
    en produktiv del av oss-

  411. -men samtidigt lite skrämmande.

  412. Och vi är fortfarande bristfälliga,
    precis som på 1600-talet.

  413. Du kanske känner att det
    kommer att vara så även i framtiden.

  414. Det kan vara det som ger dig
    den där framtidskänslan.

  415. Du känner att byn och provinsen inte
    kommer att förändras särskilt snabbt.

  416. Jag kände samma sak.
    De har internetuppkoppling-

  417. -men när man ska kolla mejlen
    hinner man gå och fika under tiden.

  418. Allt förändras väldigt långsamt.

  419. Så genom att beskriva
    de senaste 500 åren-

  420. -så beskriver jag inte bara nutiden,
    utan även morgondagen, framtiden.

  421. Det är saker som kanske försvinner,
    men de förändras inte så mycket.

  422. Till och med i dag, med den
    senaste tidens händelser i Tyskland-

  423. -med alla flyktingar från Syrien...

  424. Det bor fem syriska familjer
    i Fürstenwerder, den verkliga byn.

  425. Men de har integrerat dem.
    De är människor som kommer utifrån-

  426. -men de har blivit en del av samhället.
    De har till och med fått deras dialekt.

  427. Inte ens de förändrar nånting,
    och det kanske är det du känner.

  428. Att byn inte kan förändras
    kanske siar om platsens framtid.

  429. Kanske det. Och "vi"-perspektivet...
    När jag skriver...

  430. När man använder "vi" så tilltalar man
    alltid framtiden på sätt och vis.

  431. "Se hur vi har det nu."

  432. Men "vi" är även ett instabilt pronomen.

  433. Som ett grundämne som bara existerar
    en kort stund, som darmstadtium.

  434. För det befinner sig på sätt och vis
    i en omöjlig situation.

  435. Fast inom skönlitteraturen
    är ju allt möjligt.

  436. Vad tror du om att "vi" är...
    Ena stunden är vi inuti en räv-

  437. -och i nästa stund vet vi allt,
    och plötsligt är vi osäkra på allt.

  438. Vi har ett bra ord för det
    på tyska: porös.

  439. Det är som ett väldigt tunt lager tyg.

  440. Det är genomskinligt, och det
    suger åt sig vatten väldigt snabbt.

  441. "Vi" har en sån personlighet.
    Det försvinner inte-

  442. -men det släpper igenom andra saker
    utan större motstånd.

  443. Det överlämnar sig
    till romanfiguren, räven-

  444. -dödgrävaren eller färjkarlen.

  445. Men det finns kvar hela tiden,
    genomskinligt och genomträngligt.

  446. Det gör det till ett perfekt pronomen
    för historieberättande.

  447. Berättarrösten ska vara osynlig.
    Den ska inte höras hela tiden-

  448. -och påminna läsaren
    om att det är en berättelse.

  449. Jag vill ha nånting som presenterar
    berättelsen för att sen dra sig undan-

  450. -och lämnar läsaren ensam
    med romanfigurerna.

  451. Det är som ett tunt tyg som suger upp
    vattnet, luften och ljuset.

  452. Du nämnde färjkarlen, och boken
    börjar med att den vise färjkarlen-

  453. -kanske var han en ängel - har dött.

  454. En konstig ängel, som spöar folk.

  455. Man måste läsa boken för att förstå
    varför en ängel spöar folk.

  456. -Han spöar skiten ur en kille.
    -Ja, verkligen.

  457. Och det fungerar. Killen som får spö
    slutar hålla på med droger.

  458. Ja, han börjar ta hand om kyrkan-

  459. -och blir väldigt religiös.

  460. Det är en positiv figur, för att
    få spö av nån kille utan anledning-

  461. -får honom att inse att han har gjort
    mycket fel. En rätt osannolik historia.

  462. Fast han är baserad
    på en verklig person.

  463. Han blev intervjuad om sin romanfigur-

  464. -så den riktiga personen,
    som hade haft drogproblem-

  465. -och som nu tar hand om kyrkan...
    Jag var orolig för vad han skulle tycka.

  466. Om man spöar upp nån i en berättelse
    så tänker man...

  467. Om det var jag hade jag undrat varför.
    "Varför gör du illa mig?"

  468. Men han sa att det fick honom att inse
    hur stora problem han hade haft-

  469. -och han var tacksam för min tolkning.

  470. "Bra, han är inte arg."
    Han var också stor.

  471. -Boken börjar med att färjkarlen dör.
    -Ja.

  472. Det är en väldigt...bra början,
    men också väldigt underlig.

  473. Hur kom du på
    att du skulle börja med färjkarlen?

  474. Det kom jag på sent, efter att jag
    hade bestämt mig för "vi"-perspektivet.

  475. "Vi" används även
    av de grekiska pjäsernas korus-

  476. -som ett "vi" som förklarar situationen.
    Och så använde jag det också.

  477. Jag lät en berättarröst
    "sjunga" berättelsen.

  478. En del kapitel är på rim, och jag
    låter till och med mitt "vi" rappa.

  479. Jag ville ha med nånting
    från mytologin.

  480. Nån från mytologin
    som hade en specifik uppgift.

  481. Det blev färjkarlen som skjutsar
    de döda över floden Styx.

  482. Om han dör kan ingen dö,
    och ingen kan berätta historierna-

  483. -för det var färjkarlen som förde in
    nya berättelser med sina passagerare.

  484. Han såg även till
    att berättelserna fördes ut ur byn.

  485. Så ingen kan dö
    tills en ny färjkarl utses-

  486. -och ingen kan berätta historierna.
    Det var därför "vi" fick ta över.

  487. De har hittat skelett
    under arkeologiska utgrävningar-

  488. -i den riktiga byn.

  489. De hade ett mynt i munnen-

  490. -så de trodde fortfarande
    att man måste betala färjkarlen.

  491. Det tyckte jag var intressant,
    så jag använde det.

  492. Och de var slaver, så den här
    kulturblandningen... Jag är ju slav.

  493. Så de tre sakerna fick mig att inse
    att färjkarlen måste dö.

  494. Jag dödade många i min bok.
    Men det var därför han fick dö.

  495. Jag gillade honom,
    för han var en ganska läskig man-

  496. -men med ett gott hjärta.
    Såna figurer gillar jag.

  497. Nu vet jag att alla som inte
    har läst boken kommer att göra det-

  498. -för det är så många döda i den.

  499. Jag rekommenderar den.

  500. Tänker du använda dig av "vi" igen?
    Eller är du klar med det?

  501. Nej, i min nya novellsamling,
    som bör komma ut i Sverige nästa år-

  502. -kunde jag inte låta bli Fürstenfelde,
    så ungefär 80 sidor-

  503. -utspelar sig i Fürstenfelde.
    Det anordnas en litteraturfestival-

  504. -och folk åker
    på guidade turer runt byn.

  505. Byn blomstrar på grund av mig.
    Så jag använder byn igen.

  506. Och jag är själv med i berättelsen.

  507. -Den måste jag läsa. Tack så mycket.
    -Tack.

  508. Översättning: Mattias R. Andersson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Sasa Stanisic & Daniel Sjölin

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Den prisbelönta bosnisk-tyska författaren Sasa Stanisic berättar om sin bok "Före festen" i ett samtal med författaren Daniel Sjölin. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Ämnen:
Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Författare, Litteraturvetenskap, Tysk litteraturhistoria, Tyska författare
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Hiromi Ito & Martina Montelius

"Jag älskar dig!" Så avslutar författaren Martina Montelius detta vansinniga och mycket underhållande samtal med den japanska poeten Hiromi Ito. Allt från onani och ätstörningar till att vilja bli man och hur man skriver om att vilja döda sitt barn avverkas. Moderator: Yukiko Duke. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Ngugi wa Thiong'o

Den ständigt Nobelpristippade författaren Ngugi wa Thiong'o berättar om sin bana till att bli en världsberömd författare. Medverkar gör även Yukiko Duke, konstnärlig ledare Stockholm Literature, och Moses Kilolo, redaktionschef Jalada. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Samanta Schweblin & Jerker Virdborg

Vi har båda en fascination för mörkret och existentiell spänning, säger den argentinska författaren Samanta Schweblin i detta samtal med den svenska författaren Jerker Virdborg. Ämnen som de berör är hur de skriver, vilka deras drivkrafter är samt filmskaparen David Lynch. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Sasa Stanisic & Daniel Sjölin

Den prisbelönta bosnisk-tyska författaren Sasa Stanisic berättar om sin bok "Före festen" i ett samtal med författaren Daniel Sjölin. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Dorit Rabinyan & Elisabeth Åsbrink

Dorit Rabinyan är en israelisk författare, manusskribent och barnboksförfattare med iransk och judisk bakgrund. Här talar hon med den svenska författaren Elisabeth Åsbrink om Israel-Palestina-konflikten, judisk identitet och om hur Förintelsen går i arv genom hur ens pappa äter. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Almudena Grandes & Majgull Axelsson

Den svenska författaren Majgull Axelsson och den spanska författaren Almudena Grandes har gemensamt att de båda skriver breda berättelser om det såriga i samhället. Här samtalar de om tystnad, om glömskan efter Franco och om romernas situation. Moderator: Kristoffer Leandoer. Inspelat den 29 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Jamaica Kincaid & Kristina Sandberg

Jag började skolan när jag var tre och ett halvt år och ljög att jag var fem - det var första gången jag skapade fiktion, säger författaren Jamaica Kincaid i detta samtal med Kristina Sandberg. Kincaid är född i Västindien och bor i USA. Hon utforskar ofta kolonialismen i sina romaner. Moderator: Mats Kempe. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Monika Fagerholm & Astrid Svangren

Den finlandssvenska författaren Monika Fagerholm möter konstnären Astrid Svangren i ett filosofiskt samtal om konst, texter, tyger och varandet. Moderator: Ann-Sofi Noring. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Ngugi wa Thiong'o & Sjon

Vad har språken isländska och kikuyu gemensamt? Mer än vad man kanske kan tro. Den Nobelpristippade författaren Ngugi wa Thiong'o och den isländska författaren Sjón samtalar om allt från samer till översättningar och isländska sagor. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2016

Hélène Cixous & Mats Ek

Koreografen Mats Eks dansfilm "Gammal och dörr" inleder detta samtal mellan honom och den franska författaren, dramatikern och feministiska kritikern Hélène Cixous. De talar om balett, om konsten att skriva och om Cixous mest kända verk "Bilder av Dora". Moderator: Magnus Florin. Inspelat den 30 oktober 2016 på Moderna museet, Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Barnbokprovning 2014

Lättläst - läsning ska vara kul

Tidigare var lättläst barn- och ungdomslitteratur något som hade med skolan att göra. I dag har den samma teman som annan litteratur. Litteraturforskaren Kristin Hallberg har gått genom 130 lättlästa titlar från 2013. Inspelat 18 mars 2014 på Farsta bibliotek. Arrangör: Svenska barnboksinstitutet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - Kina

Allt fler vill lära sig kinesiska

Om man ska kunna lära sig kinesiska är det bra om man är musikalisk. Det säger 22-åriga språknörden Linnea Niklasson som älskar att bo i Peking. Vi möter också Cecilia Lindqvist, en svensk auktoritet i Kina som revolutionerat synen på de kinesiska tecknen.

Fråga oss