Tack, allihop.

Jag är inspirerad av gårdagens tal,
har fröjdats över naturen-

-och rörts av musiken-

-och vill nu ge er
en annan dimension.

En dimension
som jag hoppas ska väcka-

-den känsla av utmaning och vrede,
eller snarare upprördhet-

-som vi bör känna
för vissa saker i världen i dag.

Jag vill understryka att vi
verkligen måste omarbeta världen.

Det är inte bara så att det
kan göras, det måste göras-

-och det kommer att göras,
med er alla närvarande.

Låt mig börja
med en snabb introduktion-

-till problemen med globaliseringen
vi genomgår. Vår snabba uppkoppling.

Ett enda musklick flyttar
flera miljarder dollar över världen.

Vi är uppkopplade som aldrig förr,
och samhället rör sig fortare-

-när vi nu utmanar oss själva
att tänka om.

Men vi såg att myntets andra sida
var skenande finansmarknader-

-och en värld där många känner
att det inte finns plats för dem.

Där bara de mäktiga, de kvicktänkta
och de högutbildade kan lyckas.

Det är också en värld där klyftorna
ökar i de flesta samhällena.

Och en värld där de rika länderna
lägger 16 gånger mer pengar-

-på militären
än på utvecklingsbistånd.

Med samma förödande resultat
som man kan tänka sig.

Vi hörde i går om de barnsoldater-

-och om de mödrar och barn som
påverkas av dessa sakernas tillstånd-

-som överallt fortgår
med oförminskad kraft.

Böcker eller bomber?
Jag är bibliotekarie. Vad tror ni?

Men Mary Robinson påminde oss
om mänskliga rättigheter överallt-

-de mänskliga rättigheter som vi har
rätt till eftersom vi är människor.

Det är inget vi får som gåva
från en härskare eller regering-

-utan något vi har rätt till, men
som inte efterlevs i världen i dag-

-trots att det råder konsensus om det
bland alla världens nationer.

Det råder till och med konsensus
om vad man ska göra åt problemen-

-framlagt i millenniemålen.

Men redan vid det allra första målet,
som rörde fattigdom och svält-

-går vi åt fel håll.
Vi började på 850 miljoner-

-och i stället för att
ha halverat det till 2015-

-är det nu mer än en miljard
människor som svälter.

För att något alls ska kunna hända
behöver vi fred.

Och som vittne om detta kallar jag
någon som ni alla känner till-

-och som bör känna till
ett och annat om krig.

Mot slutet av sitt liv satt Napoléon
Bonaparte på Sankta Helena-

-där han sa följande: "Det som
förbluffar mig mest i världen"-

-"är hur lite våld kan åstadkomma."

"Och i långa loppet besegras
alltid svärdet av förståndet."

Och om någon har använt svärdet
är det Bonaparte, så han borde veta.

Millenniemålen handlar om fred och
rättvisa. Ingen trygghet utan fred-

-ingen fred utan rättvisa,
ingen rättvisa utan lika möjligheter-

-och inga lika möjligheter
utan inklusion.

Världens regeringar
har lovat mycket under åren-

-men retoriska deklarationer och mål
är inte samma sak som handling.

Det fångades av min vän Zapiro,
serietecknaren från Sydafrika-

-som angående Afrikanska unionens
deklarationer sa:

"Vi har tolkar från arabiska till
franska och engelska, men saknar en:"

"Från retorik till handling."

Och om vi inte kan räkna med
internationella möten-

-vad kan vi då räkna med? Oss själva.

Vi måste, med Gandhis ord,
vara den förändring vi vill se.

Hans Rosling berättade i går om
två miljarder människor utan skor-

-två miljarder som lämnats i sticket.
Det är en tragisk historia-

-och ännu värre är det att i dag
en miljard människor svälter.

En miljard människor,
nästan en sjättedel av mänskligheten.

För att inte tala om dem
som vi säger går i skolan.

Undervisningens kvalitet och
den marginalisering de utsätts för...

Och de internflyktingar
inom sina egna länder-

-som har berövats sina hem och
möjligheten att hantera framtiden.

Det här är bara en påminnelse om
att en genomsnittlig ko i EU-

-får 2,2 dollar om dagen, varje dag.

Men ett genomsnittligt afrikanskt
barn får knappt en dollar.

Mot den bakgrunden
ser vi en likgiltighet-

-rentav ett försök
att begränsa det bistånd som ges-

-och fokuseringen på investeringar
återkommer.

Casinomentaliteten som ledde oss
in i krisen återkommer.

Den ekonomiska katastrofen
räckte inte. Hajarna är här igen.

Och många i de fattigare länderna
följer de här händelserna med oro.

Och två miljarder människor
saknar nödvändig sanitet-

-så kan ni tänka er:

En toalett i solitt guld
för 4,8 miljoner dollar.

Varför skulle nån i hela världen
vilja lägga pengar på det?!

Och hur kan de vänta sig
att vi ska utgå ifrån-

-att de är en del av det samhälle
där miljarder människor inte får äta?

Det är ett tragiskt sakernas
tillstånd som vi måste ta itu med.

Ändå ser vi överallt
att politiken förändras.

Till exempel får biobränsle
enorma subsidier-

-och nog behöver vi nya biobränslen,
men dagens system är en katastrof.

Det är fel att bränna de fattigas mat
för att driva de rikas bilar!

Vi måste fokusera på ungdomen,
för med John Kennedys ord:

"Ett lands framtid står i proportion
till dess ungdomars utsikter."

Vi måste fokusera på ungdomen,
eftersom de finns, de växer-

-och de är inte bara framtiden,
utan även nuet.

Det är de som ska utföra
den förändring vi eftersträvar.

Att lämna dem i arbetslöshet
och elände är ingen lösning.

Att låta dem söka sitt levebröd
utan att finna det är inget svar.

Att vilja begränsa det politiska kaos
som härrör ur denna sociala dynamit-

-är ingen lösning.
Lösningen är att inse-

-att denna politik förstör en hel
generations möjligheter och drömmar.

Hur många drömmar infrias aldrig?

Vi behöver nå ut - men hur?
Jo, vi började vår resa...

Här är biblioteket i Alexandria,
där vi alla ska vara om två år-

-och där vi började år 2002.
Egypten, Mexiko, Kenya, Azerbajdzjan.

Vi skapar YES-nätverk, lär oss
av YES-ledare, och i dag är vi här-

-för att dra upp planer för handling.
Vi vill omarbeta världen-

-eftersom världen jag just har
beskrivit inte är värd att behålla.

Den är en förolämpning mot vår
mänsklighet som vi ständigt talar om.

Vi har fem teman. Energi är ett.
Vi vet vad som händer.

Städer är ett annat.
Men vi måste påminnas om-

-att det inte bara är städerna som vi
ser dem, utan även städerna i syd.

Med den fattigdom och det elände
som är så många människors lott.

Ett tredje tema är vatten.
Rent vatten, förorenat vatten-

-vatten som används i matproduktion.
En enorm mängd.

Vi använder 2 700 liter per person
bara för att äta.

En liter vatten
producerar en kalori mat.

Det är ineffektivt.
Vi behöver mer grödor per droppe.

Men ändå pumpar vi ut vatten
för att upprätthålla jordbruket.

Och grundvattenytan sjunker.
Det här är i Sahel.

Ni ser hur brunnen fortsätter neråt.
På botten finns lite dyigt vatten.

Sen blir det förstås ökenbildning
och man får klimatflyktingar.

Vi ska titta på problemen med land,
och förstås på problemen för folket.

För vår miljövård
baserar sig på människor-

-och dessa barn har rätt till ren
luft, rent vatten och bördig jord.

Det är därför dags för en utveckling
som leds av ungdomen.

Inom forskningen har alla genombrott
gjorts av folk mellan 20 och 40.

Och om vi ser till
den "verkliga världen"-

-var alla de som låg bakom
informationsrevolutionen mycket unga.

Så framtiden kan bli vacker. Tekniken
knyter samman unga som aldrig förr.

Och nätverken är
en ny typ av relationer.

De vidgar inte bara vår räckvidd-

-utan får oss att dra oss till minnes
Albert Camus ord:

"Gå inte bakom mig,
jag kanske inte kan leda dig."

"Gå inte framför mig,
jag kanske inte kan följa dig."

"Gå bara bredvid mig
och var min vän."

Det är det som nätverk handlar om.

Åter till utmaningen med ungt entre-
prenörskap och självbestämmande.

Ungdomar letar inte bara jobb,
utan de genomgår en omvandling.

Från beroende till oberoende.

Från att vara marginaliserade
till att bli fullständiga medborgare.

Från utbildning till arbete.

De har val att träffa, inte bara
att hitta jobb och hålla sig friska-

-utan även att bilda familj
och utöva sitt medborgarskap.

Därför behövs det strategier
för att utöka möjligheterna-

-och erbjuda en andra chans
för de som lämnats efter.

Bo och jag, och Carl och Poonam
har ofta talat om-

-att det inte är vilket jobb
som helst, utan ett produktivt jobb-

-som skapar tilltro till samhället
och som är miljömässigt hållbart.

Det måste komma nerifrån och upp,
men också vara givande för toppen.

Hur det ska ske tas snart upp
av folk som vet mycket om det här.

I de olika sittningarna
och diskussionerna-

-kommer ni att få se mycket
av vad framtiden kan föra med sig.

Låt oss skapa en kontext
där ungdomen kan infria sitt löfte-

-att ge de svältande mat,
bota de sjuka, skydda miljön-

-främja värdigheten i arbetslivet,
och skapa rum för att uttrycka sig.

Våga drömma och var djärva.

Vi kan göra mycket för nästa
generation och för världen.

Vi kan tyckas små och maktlösa i dag-

-och ibland tycks
våra motståndare stora-

-men från och med nu kommer vi
att slå världen med häpnad. Tack.

Nu ger jag ordet till Tällberg Forums
grundare och ledare-

-mannen som inte behöver
nån presentation: Bo Ekman.

Mycket bra.

Jaha...

Vad mer kan man säga?

Vi kommer att göra
vissa förändringar nu.

Jag vill kalla upp dr Elinor Ostrom
och dr Mohan Munasinghe...

...som ska hjälpa mig
få ordning på världen.

Och min vän, den geniala basisten
Sebastian Dubé.

Kom upp, är ni snälla.

Sebastian är fransk-kanadensare-

-men har bott i Sverige i många år.

Jag tror att kärleken
förde honom hit.

Bas är faktiskt
ett av mina favoritinstrument.

Jag har varit och lyssnat
på Ray Brown många gånger.

Elinor Ostrom fick,
som ni säkert vet-

-Nobelpriset i ekonomi i fjol.

En fantastisk kvinna.

Och dr Mohan Munasinghe,
som kommer från Sri Lanka...

...är också en del
i den arbetsgrupp som skapade...

Han är vice ordförande i IPCC-

-som fick Nobels fredspris 2007.

Världen rör sig
från enkelhet till komplexitet.

Det är den mest
fundamentala förändringen som sker.

Komplexitet är en system-term.

Globala system... Naturen har alltid
varit ett komplext, anpassligt-

-självorganiserande system.

Nu har finanser, ekonomi,
demografi, samhällskultur-

-blivit mer och mer komplexa,
integrerade system.

Vi är nu nästan sju miljarder.

Den teknik vi förfogar över
är ofantlig.

Kombinationerna för framtiden
är enorma... Enorma.

Jag tror
att den viktigaste förändringen...

...som måste äga rum är inom oss,
i vårt tänkande, vår förståelse.

Så jag vill hävda
att ni är världens tillstånd.

Inget mer, inget mindre.

Från linearitet till flöde.

Vi kan inte förutse framtiden.

Den är inte linjär, inte förutsägbar.

Fråga BP:s styrelse.

Fråga grekerna.

Fråga er själva.

Framtiden inbjuder inte
till budgetar och planer.

Den inbjuder till...

...överraskningar.

I en komplex värld
går saker ofta åt helvete.

En oljeläcka...

...som kanske får
BP:s imperium att gå under.

Men bra saker händer också.

Två miljarder har internet, och det
finns fem miljarder mobiltelefoner.

Vi är uppkopplade.

Det här är en bild av ett samhälle...

...som faktiskt är förutsägbart.
Det är en myrstack.

Och myror delar dna till åtminstone
75 %. De är bröder och systrar.

De dödar inte varandra,
och de äter inte varandra.

Så man kan förutse vad de tänker göra
nästa dag, och nästa dag.

Det är ett organiserat samhälle.
Men det här...

Det här är en komplex värld.

Det är ni.

I er mångfald,
era bakgrunder och erfarenheter...

...tankar och drömmar,
som Ismail talade om...

Vad kommer att hända?
Här är en bild av ett annat samhälle.

Det här är Kibera,
utanför - eller i - Nairobi.

Två miljoner människor lever
på en yta lika stor som Tällberg.

Där har vi 250 invånare,
här två miljoner.

På ytan ser det ut som kaos,
men det är det inte.

Det är en organism,
ett självorganiserande system...

...som hanterar livet.

Det här är
en annan bild av komplexitet.

Den här bilden togs för två månader
sen i nationalparken Yasuni.

Här är den biologiska mångfalden
störst i hela världen.

Det här är högt upp i trädkronorna,
omkring 60 meter över marken.

Jag kan säga er att knäna skakade.

Men där uppe, i trädkronorna,
lever 40 % av alla arter.

Det är en fantastisk värld.

Och det är en bild av livet.

Låt mig ställa en enkel fråga.
Räck bara upp handen.

Vilka av er kan laga en måltid
som motsvarar era förväntningar?

Mycket imponerande. Ner med
händerna. Jag har en fråga till.

Vilka av er kan uppfostra ett barn
efter sina förväntningar?

En.

Lyckades dina föräldrar med dig?

Är du det de hoppades på?

Så bra. Några blev som deras
föräldrar hade förväntat sig.

Men att uppfostra ett barn är bland
det mest komplexa vi kan företa oss-

-i en ständigt föränderlig miljö-

-där vi inte har
någon kontroll över variablerna.

Uppe i Tällberg
hade vi Hillary Clinton med oss-

-tidigt på 1990-talet.

Hon berättade om en bok
som hon arbetade på.

"Det krävs en hel by
för att fostra ett barn."

Jag antar att flera av er
har läst boken.

Det här är en bild
av byallmänningen...

...i Tällberg.

Det är en plats vi äger gemensamt.
Och det här är rådhuset-

-där samhället
fattar sina beslut gemensamt.

Det är en mekanism som går långt
tillbaka i tiden, till medeltiden.

Vi har en lokal demokrati.

Elinor har...ägnat hela livet-

-åt att forska om mekanismerna
bakom ekonomisk utveckling.

Hon fascineras av allmänningens roll.

Både den globala och den lokala
allmänningen. Så min första fråga är:

Krävs det en by
för att fostra en ekonomi?

Mitt svar är ja, men det krävs mer.

Det sätt vi tänker på
styret och allmänningen-

-och mänsklighetens framtid...

Många idéer är fel, eftersom vi
tänker på en enda regering.

Vi måste tänka på flera styren,
från det lokala... Som en familj.

Inom ett hushåll, inom en by,
inom ett antal byar som har kontakt-

-inom ett större samhälle.

Vi har gjort oss av med den viktiga
mångfalden av styren i världen.

I mitt eget land har vi gått
från 110 000 skoldistrikt-

-vid förra sekelskiftet-

-till mindre än 30 000 i dag.

Och befolkningen är
mer än dubbelt så stor nu.

Tro inte alltid på de idéer
som akademiker ibland lär ut.

Ibland har de fel, och jag anser
att vi har följt en felaktig kurs.

Vad är rätt, då?

Att förstå komplexitet.

Återigen, om vi ska kunna förstå
världen måste vi tänka på...

...enheter inom enheter inom enheter.

Det är många steg från cellen
ända upp till hela mänskligheten.

För att gå från en effektiv by
till att styra hela planeten-

-och hålla oss inom planetens gränser
måste vi ha flera olika skalor.

Och vi har gjort oss av med dem
genom stödprojekt-

-och genom våra regeringars politik.

Om man tittar på styrets struktur
för 150-200 år sen-

-var de i de flesta länder
polycentriska, i flera nivåer-

-men pang, så gjorde vi oss av
med det. Och det funkar inte.

Vi har inget effektivt styre
utan att ha flera olika nivåer.

-Vad är polycentriskt?
-Polycentricitet är ett begrepp...

...som ska få bort idén om att ett
styre måste vara monocentriskt.

Idén om att "hierarki"...
Om man har "marknaden"...

De två saker man behöver i världen
är "marknaden" och "hierarki".

Vincent Ostrom började på 1960-talet
jobba med polycentriska system-

-i motsats till monocentriska.

Att ha små, självorganiserade,
effektiva system, stora som en by-

-eller som den ekonomi
eller ekologi som var relevant.

Sen går det hela vägen upp.
Det räcker inte med bara små enheter-

-och inte heller med bara stora.
Man behöver flera nivåer.

Hur ser ditt mönstersamhälle ut?

Jag har inget. Det är farligt att ha.

Att ha ett mönstersamhälle?
Nej! Tyvärr.

Jag vänder mig till Mohan nu.

Du driver ett centrum för hållbar
konsumtion i Manchester.

Du är också vice ordförande i IPCC.

Du ägnar dig både åt entreprenörskap
och miljöfrågor.

Hur kombinerar man de båda?
Vilka mekanismer...?

Hej, allihop.
Hälsningar från Sri Lanka.

Bo, tack för inbjudan. Låt mig
svara på din utmaning med en gång.

Jag tror först... Låt mig...

...försöka...
Jag får inget gensvar från...

Ursäkta... Teknik...

-Den byter inte bild.
-Nu har du text där uppe.

Jag vill börja med
frågan du ställde till Elinor:

"Krävs det en hel by
för att fostra ett barn?"

Jag vill påstå att om man ger barnet
rätt utbildning och möjligheten-

-blir det barnet som fostrar byn.

Men nu fortsätter jag med mitt ämne.

Vi möter flera problem. Ismail och Bo
har talat om finanskrisen och så.

Hoten är komplexa och synergistiska.

Men det nedslående är
att de möts på ett okoordinerat sätt.

Det finns ingen politisk vilja,
och därför slår försöken fel.

Om vi ser till dagens kris så har vi
nu återgått till det gamla vanliga.

Teckningen visar att finanssektorn,
med banker som betalar ut bonusar-

-trampar ner de arbetslösa fattiga,
och har inte lärt sig nåt.

Om vi ser till dagens världsläge har
jag gjort en modell med tre bubblor.

En bubbla är tillgångsbubblan,
som skiljer den ekonomiska basen-

-från finansmarknaderna. När den
spricker får vi ekonomiskt kaos.

Den andra bubblan är tillväxtbubblan.

Det finns falsk tillväxt,
som döljer den växande fattigdomen.

Den tredje bubblan
rör miljömässiga externaliteter.

Vi utnyttjar naturtillgångarna,
men betalar priset först senare.

Moralen är:
utnyttja nu, betala senare.

Några få drar nytta av det,
många får betala priset sen.

Hur hanterar vi detta?

Fem biljoner,
fem tusen miljarder dollar-

-lades på krispaket, framför allt
för rika banker på kort sikt.

Bara 100 miljarder, 1/50 av det,
går till våra två miljarder fattiga.

Och för klimatförändringarna
två miljarder dollar.

För att inte tala om de 1,2 biljoner
som går till militären.

Så vi prioriterar inte alls rätt.
Vi gick miste om en möjlighet-

-att använda stimuleringspaketen
till att satsa på förnybar energi.

Till att skapa arbeten,
hjälpa de fattiga, och så vidare.

Vi tittar på vad vi kan göra i fråga
om hållbar konsumtion och produktion.

Det finns en färsk rapport från
Sustainable Consumption Institute.

Vi hade ett möte i London,
där vd:ar från flera företag-

-som producerade varor för ungefär
en biljon dollar var närvarande.

Tesco, Unilever och så vidare.

Flera politiker,
bland andra David Cameron, var där.

De höll med om att det här är
ett effektivt tillvägagångssätt.

Om vi bygger ett kretslopp av
hållbara konsumenter och producenter-

-folk som ni,
en liten, motiverad grupp...

Vi behöver inte regeringar,
för de har inte varit så effektiva.

Företag och civilsamhälle som arbetar
ihop. Om det kretsloppet kan spridas-

-kan vi utveckla
konsumentkulturen mot hållbarhet-

-och få ett verkligt
hållbart samhälle.

Jag stannar där, Bo, och tar resten
i svaret på din nästa fråga.

Det här visar verkligen
att vi lever i en komplex värld.

Vad menas med hållbar konsumtion?
Är det inte en motsägelse?

Nej. Hållbar konsumtion...

Du föregriper faktiskt
min nästa punkt.

-Men i grund och botten...
-Förlåt. Jag tar tillbaka frågan.

Vi måste göra konsumtionen
och utvecklingen mer hållbar.

Att förbättra det vi håller på med nu
är inte direkt kärnfysik.

Vi vet att om vi sparar energi-

-använder förnybar energi
och minskar avskogningen-

-blir utvecklingen mer hållbar.

I mer än tjugo år
har vi ägnat oss åt att gräla om-

-hur den ideala hållbara utvecklingen
ser ut. Det är ett villospår.

Det vi måste göra är att göra vårt
nuvarande samhälle mer hållbart.

Jag har ett antal bilder som visar-

-precis hur vi kan göra konsumtionen
och produktionen mer hållbar.

Jag kanske inte ska gå in på det nu.

Det kan räcka så. Tack så mycket.

Ni har nu framför er-

-hundratals hungriga entreprenörer.

De vill förändra sina liv
och andra människors liv.

Sina familjers liv, sina byars liv,
och samhället i stort.

Och med tanke på
den analys som Ismail gav oss-

-och världens komplexitet
när den utvecklas...

Vi kan inte fly. Vad är ditt råd
till entreprenörerna, Elinor?

Vi behöver inte tro
att vi nånsin ska komma fram till-

-nån sorts optimal lösning
för att hantera komplexiteten-

-i stället för att försöka
bli av med den.

En stor del av politiken har handlat
om att göra oss av med komplexitet.

Men vi måste erkänna den och inse
att ibland behöver vi ännu mer.

Det finns enheter som saknas.

Hur får vi jobben från...?

Hur hjälper vi folk utan jobb
och unga utan framtid-

-att få jobb till utvecklingsländerna
som innebär grön energi-

-så att vi både löser problemet
med att ge unga en framtid-

-och minskar vår konsumtion
av fossila bränslen?

Så vad är ditt konkreta råd?

Fortsätt. Ni har bra idéer
som ni arbetar med.

Låt ingen säga åt er
att ni inte borde göra det.

Jag har studerat många samhällen
och högre enheter runtom i världen-

-som har självorganiserat sig
när regeringen sagt att de inte kan.

De självorganiserade sig och kunde
göra mer än centraliserade enheter.

Om ni kan övertyga en lokalpolitiker-

-eller en annan ledare
att inte utgå ifrån-

-att en hierarkisk struktur är rätt
sätt att hantera en komplex värld...

Ni måste uttrycka en annan åsikt.

Vi måste
tänka oss komplexa, nästlade system-

-som Herbert Simon
lärde oss för länge sen.

Den läxan är central,
och min egen forskning visar-

-att det leder till hållbarhet.

Tack. Jag håller med dig.

Samma fråga till dig, Mohan.
Vad är ditt råd?

Jag säger samma sak som Elinor.

Vi ska inte låta oss skrämmas
av termen "komplexitet".

Det är viktigt att inse problemen,
och att de är komplexa.

Men svaren kan vara enkla
om vi analyserar det ordentligt.

Jag tror att de unga människor
som är här i dag-

-och de föredömen ni utgör inspirerar
folk till att se att saker kan göras.

Jag vill bara ge er en snabb...
Kan jag få mina bilder, tack?

Jag vill bara visa er lite snabbt...

Om vi tar själva produktionsakten...

Det här är en värdekedjeanalys
där vi analyserar en produkt-

-från råvara till
konsumentanvändning och återvinning.

Om man tittar på en glödlampa,
och var koldioxidutsläpp sker-

-ser man att 95 % av utsläppen sker
i hemmet, vid konsumentanvändning.

Så om man vill minska utsläppen lär
man folk att använda ljus effektivt-

-så får man resultat.

Vi tar apelsinjuice, en annan vanlig
produkt. Om man ser på samma kedja-

-ser man att 47 % av utsläppen
sker under transporten.

Här är det problemet med transporten
man måste analysera och lösa.

Den tredje är mjölk. Här sker
de största utsläppen på gården.

Genom intelligent analys kan man
bryta ner ett komplext problem-

-och ta itu med det nu. Man behöver
inte vänta på en framtida lösning.

-Jag vill också berätta lite om...
-Vänta lite.

För att kunna bryta ner
ett komplext problem-

-måste man först förstå
att det är ett komplext problem.

Jag tror att vi
gravt överskattar enkelhet.

Det finns ett stort hopp
och en stor potential-

-i att acceptera världens komplexitet
och verkligen försöka förstå-

-hur delar av komplexa system
interagerar och beror av varandra.

Världen är inte linjär längre.

Vi löser inte problemen med fortsatt
reduktionism och fragmentering...

Med hierarkier, som du sa.

Det är en ny intellektuell utmaning.

Jag håller med om att vi måste
bryta ner det i hanterbara bitar-

-men delarna blir inte hanterbara
om vi inte förstår helheten.

Jag håller helt med. Det finns en
andra del i min presentation om det.

Den här delen rör konsumtion.

Det handlar inte bara om
att tillverka hållbara produkter.

Man måste övertyga folk, och det har
Elinor gjort på ett utmärkt sätt.

Vi måste ge individen makt.

Prispolitik är en standardteknik. Ett
högre pris gör att man köper mindre.

Men reklam och psykologi, då? Vilka
komplexa mekanismer är inblandade?

Hur får producenterna
konsumenterna att köpa mer?

Varför kan vi inte få dem
att köpa mer hållbart?

På samhällsnivå måste vi ändra
våra värderingar. Det är komplicerat.

Vanor, sociokulturella kontexter...
Men det är inte omöjligt.

Se på rökning. För tjugo år sen var
det coolt. I dag gömmer rökarna sig.

Kan vi förändra uppfattningen
om hållbarhet över tid?

Det för vissa problem med sig.

Det skulle kräva ett stort ledarskap.
Förändrade värderingar-

-och en förändring av förståelsen
för hur komplext systemet är.

Det är vårt jobb,
att stå för ett verkligt ledarskap.

Jag tror att vi alla vet instinktivt-

-och av erfarenhet,
och givetvis också intellektuellt-

-att våra ekologiska system
är begränsade.

Och vi här i Tällberg har funderat på
och diskuterat det här i många år.

Och här har vi en man som står
vid randen av Victoriafallen.

Han är inte i spat än,
bara på randen.

Vi visar honom så här
för att illustrera-

-att det finns gränser för hur mycket
vi kan hämta från naturen.

Det finns en begränsad mängd fisk,
en begränsad mängd olja-

-en begränsad mängd färskvatten
att använda för konstbevattning.

Johan Rockström på SEI utvecklade
utifrån det här en ny teori-

-om sammanlänkade
planetära ekosystem.

Det är en mycket kraftfull teori-

-som kan inspirera oss
att arbeta ihärdigt-

-inom det manöverutrymme
som naturen tillåter oss.

Manöverutrymmet...

För 2 000 år sen kunde vi försörja
200 miljoner människor.

Det var med den tidens teknik. I dag
kan vi försörja nästan sju miljarder-

-på jorden.

Randvillkoren...

...tror jag påverkas
av tre stora faktorer.

En är befolkningsstorlek.

Den andra är strävan
efter välfärd för den befolkningen.

Den tredje är den tekniska nivån.

Det är de tre stora variablerna
som vi har att spela med.

Vi behöver även ett styre som förstår
att problemen är systemrelaterade.

Det har vi inte.
Vi har ett hierarkiskt styre i dag.

Mohan, är du hoppfull eller orolig-

-över vår förmåga
att hantera de här svårigheterna?

Jag vill börja med att skicka vidare
frågan till publiken.

Jag har två enkla frågor. Ni säger
vad ni tror, sen säger jag detsamma.

Räck upp handen om ni anser-

-att ni har bättre livskvalitet
än era far- och morföräldrar.

Om ni har det bättre än era far-
och morföräldrar, räck upp handen.

Väldigt många människor.
Nu kommer nästa fråga.

Hur många av er tror att era barnbarn
får bättre livskvalitet än ni?

Färre. Tja, det blir vår utmaning.

Jag känner en försiktig optimism.

Om vi bara gör som vanligt
kommer vi att få stora problem.

Då tittar vi på problemen på ytan,
inte på helheten.

Vi försöker ta itu med fattigdom här,
klimatförändring där-

-krig och fred...
Men de är djupt sammankopplade.

Om vi tittar ett steg djupare,
under ytnivån, som Bo påpekade-

-vad är avgörande för konsumtion?
Hur styrs teknik och produktion?

Hur kontrolleras befolkningen?

Och hur utförs styret?

Det är detta som driver
problemen på ytnivå.

Så om vi gräver djupare
och förstår helheten-

-kan vi ta itu med alla problem på
ytan på samma gång, inte ett och ett.

Det är en del
av lösningen på komplexiteten:

Att inte hantera problem ett och ett.

Och vi har kunskapen
för att göra den analysen.

Ja, jag tror att vetenskapen...

...och förstås praktisk erfarenhet,
för oss till det här.

Jag förutser att vi om tio år
har fått en massiv förändring-

-i kursplanerna
i skolor och universitet-

-och att vi undervisas
för den värld vi lever i-

-inte den värld
som andra skapat åt oss.

-Elinor, vad tycker du?
-Jag är av samma åsikt som er.

Jag tror att vi måste fortsätta
arbeta med problemlösande-

-och lära oss få in det i kursplanen.
Jag tar med mig mycket härifrån-

-som jag tänker undervisa om i höst.
Det är jag mycket tacksam för.

Vi måste ge folk en bild av vad de
kan göra, och hur de kan göra det-

-och även inse att vi måste ha
kunskap om hela systemet-

-men inte alla detaljer i systemet.

Man kan aldrig få
den nivån av kunskap-

-så en del av vetenskapen
har varit att lära sig bryta ner det-

-och titta närmare på systemen
och hur de byggs upp.

Hur många delar består kroppen av?

Medicinen har behövt
långt över hundra år-

-för att gå
från simpla universalmedel-

-till att inse komplexiteten i en
diagnos, att man måste bryta ner det.

Vi samhällsvetare har inte kommit
bort från universalmedlen än.

Våra lösningar är lika dåliga som att
ta en aspirin och gå hem och sova.

Tack. Vi står alltså själva.
Det är bara vi som kan göra jobbet.

Naturen gör det inte åt oss.

Träd och fiskar konsumerar inte.
Det är vi som gör.

Vi kan ändra våra värderingar
och våra beteendemönster-

-och vi kan förändra vår teknik.
Det måste vi göra.

Vi måste utnyttja
vår uppfinningsförmåga.

Vi måste byta ut den teknik
som skapade problemet mot ny teknik.

Och nästa generation
kommer förstås ändå att säga:

"Den tekniken skapade andra problem,
så vi måste byta ut den."

Teknik föder teknik.

I ett oändligt flöde av utveckling-

-och ett oändligt flöde av
systemförändring och komplexitet.

Men det viktigaste enligt min åsikt-

-är att nu när vi så väl vet
vilka problemen är-

-måste vi tukta oss själva
in i nya styrelsesätt-

-som gör det möjligt för oss
att leva tillsammans.

Dagens konstitutioner
gör inte jobbet.

Vi har sett massiva misslyckanden
de senaste åren.

Finanskrisen, debaclet i Köpenhamn-

-WTO, som inte kan få fram
ett nytt frihandelsavtal...

Millenniemålen,
som ännu är utom räckhåll.

Så låt mig ställa en sista fråga-

-med ett kort svar, tack:

Vilket styre behöver vi?

Svälj...

Vi behöver självstyre,
så det folk här i salen måste göra-

-är att komma på hur man ska få
företag att styra sig själva-

-och hur man ska få en by att styra
sig själv, och föra det vidare uppåt.

Vi måste sluta tro att demokrati
bara handlar om att rösta!

Tack.